Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En resa utan mål av Arne Tallberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 ARNE TALLBERG
Jag steg av cykeln, gick in på stationen och studerade
omsorgsfullt tidtabellerna. Av dessa inhämtade jag, att ett tåg
skulle avgå till Stockholm kl. 5.05 f. m. Nöjd med denna
upptäckt återvände jag till cykeln, låste den, spände loss väskan
och lämnade den och ryggsäcken på effektförvaringen. Detta
nöje kostade 30 öre, varför jag hade 1:20 kvar. Därefter
besåg jag staden ett par timmar, gick sedan in på ett
musikkonditori och drack te, sex stora koppar, ty varmt vatten
kostar ju inte något extra, och åt ett wienerbröd. Detta
kostade 55 öre. Jag ansåg mig då kunna ha råd att taga
ytterligare ett wienerbröd, som jag tillsammans med fem
sockerbitar lade in i ett paket såsom proviant för morgondagen.
Detta blev 80 öre, och alltså hade jag 40 öre kvar.
Sedan återvände jag till stationen, tog ut mina grejor och
slog mig ner i ett hörn av väntsalen. Visarna kröpo framåt
och slutligen kom det ögonblick, då vederbörande
stationskarl började sopa golvet och köra ut alla dem, som sågo ut
att ej ha rätt att vistas där. Jag fann det psykologiska
ögonblicket vara inne, gäspade energiskt och sade till
stationskarlen: »Nej, nu tror jag allt det är bäst, att man går och
knyter sig, om man skall få någon vila.» Han kastade en
blick på min stora väska och frågade sedan helt
förbindligt vart jag skulle fara. »Till Stockholm», svarade jag,
»kl. 5.05». — »Gå då och lägg sig, herrn, jag skall nog
väcka i tid!»
Jag tog min ryggsäck till huvudkudde, bredde regnrocken
över mig och sov snart gott på mitt öra, medan den gode
mannen fortsatte sin sop- och väktaretjänst.
Precis på slaget 5 vaknade jag av att min vän från
gårdagen ruskade mig i axeln. »Upp nu,» förmanade han, »jag
skall just väcka stinsen». -— »Heder och tack», mumlade jag
och rörde försiktigt mina stela lemmar.
Kl. blev 5.0 5, stinsen viftade avgång och i samma
ögonblick avreste jag — från stationshusets baksida på min gamla
cykel också med Stockholm som destinationsort.
Till kl. 7 svalt jag. Jag hade då hunnit igenom
Kolmårdsskogarna och letade nu reda på en liten porlande bäck, skar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
