Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kryssningar i östgötaskären av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRYSSNINGAR I ÖSTGÖTASKÄREN 181
Mången har icke haft tid och tillfälle att lära känna mer
än en sorts natur, och en hel del folk känner inte
ordentligt till någon natur alls, utan endast sin stadsmiljö.
Därför behöva de inte sakna skönhetssinne; tvärtom kan det
vara livligt utvecklat hos de värsta »rännstensungar», såsom
konst- och litteraturhistorien ofta visat. De sakna bara en
mångsidig erfarenhet. Skall man svara på en människas fråga
efter »vackra» platser, bör man därför veta, hur långt hennes
skönhetsbegrepp sträcker sig. Det finns personer, som äro
nog lyckliga att finna det vackra i varje trakt, som inte direkt
blivit förstörd av människor — t. o. m. i ett belgiskt eller
engelskt industriområde lär man ju i lämplig belysning kunna
få fram vackra landskapsbilder!
Men när man skall bedöma de svenska skärgårdarna ur
skönhetssynpunkt tillkommer ytterligare ett kinkigt moment.
Östersjöns och Bottniska vikens svenska skärgårdar ligga ju
uppradade från söder till norr, från Skånes nordöstra hörn
upp till Torne älvs mynning. Klimatväxlingen på denna
ansenliga sträcka påverkar naturligtvis vegetationsbilden — ja,
till och med själva berggrunden torde influeras av
skillnaderna i årlig nedisning, nederbörd etc.
Men härtill kommer, vad skärgårdarna beträffar,
ytterligare en faktor, som i stort sett ger upphov till en öst-västlig
delning. Det är avståndet till fastland och öppet hav. Inom
varje skärgård finnas områden, som äro fullkomligt kala;
de kunna icke vara ödsligare vid Holmögadd än de äro vid
Utlängan. Havsviddens inflytande blir i stort sett detsamma
inom hela området, oavsett breddgraden. De små skären
erbjuda icke någonstans tillräckligt skydd för att låta den
för det närmaste fastlandet karaktäristiska floran utvecklas.
Först längre in framträder skillnaden: i norr barrskog, i det
mellersta området blandskog, hagmarker, enbackar, söderut
en allt lummigare lövträdsvegetation.
Ju djupare en skärgård är, desto mera har den tillfälle
att visa prov på alla övergångar från utskär till invik. Ju
sydligare den ligger, desto större blir variationsbredden
mellan utskärets kalhet och invikens lummighet. Den till bred-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
