Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kryssningar i östgötaskären av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRYSSNINGAR I ÖSTGÖTASKÄREN 189
ret rusa in bland sälmassorna med dyningen svallande om
stövlarna så att skummet yr. Att då hitta sin kosa på de
kala, sönderklyftade hällarna, jaga den vilda hjorden till de
rännor och sänkor, där den kan hejdas och sedan sätta in
dråpslaget över nosen på de vettskrämda djuren — det är
Harstenabornas konst. Det är primitivt i samma
bemärkelse som indianernas vilda ritter bland skenande
buffelhjordar eller grönländska kajakroddares härjningar i
valross-hjordarna. Det är den enklaste teknikens oerhörda krav på
händighet, styrka och mod, som gör Harstenabornas
sälslag till en imponerande bragd, trots det även för dem själva
otrevligt brutala i själva metoden.
Ännu en ö i havsbandet bör jag nämna. Det är Björkskär
nederst mot Smålandsgränsen, sydväst om Häradsskärs fyr.
Vi kommo dit en av de få blåsiga och regniga dagar, vi hade
under hela östgötaresan.
Mot väster visade ön en föga märklig aspekt. En grund
vik gav oss lä mot sydosten och där ovanför låg en vit villa
med mager tallskog bakom. Den tillhörde öns ägare, en
sjökapten, som slagit sig ned i sin hemtrakt efter många
års Amerikavistelse och köpt skäret av den herrgård, dit
det förr hört.
Men när vi kommit upp över backen, mötte vi en bild,
som man numera sällan ser och som snart är utplånad ur
den svenska skärgården — ett fiskeskär sådant det tedde
sig i gamla tider.
På den förblåsta, lågkulliga ön, som sluttade ut mot havet,
kurade små, mestadels vädergråa ryggåsstugor och ännu
mindre timrade bodar i det sträva gräset mellan bergknallarna.
Ett och annat träd stod där och kring stugorna växte några
buskar. Ingen väg syntes, bara små trampade stigar, men
så gamla, att hällarna voro blanknötta av steg. En liten
smal hamn med en enda lång brygga längs ena kanten
härbärgerade båtarna. Fiskegarn hängde här och var på någon
slät plan, låtten och vakare, tunnor och utslitna nät lågo
slängda på klipporna bland uppdraget vrakgods. Grått, brunt
och hårt grönt låg skäret under en mulen himmel och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
