Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kryssningar i östgötaskären av Ernst Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRYSSNINGAR I ÖSTGÖTASKÄREN 191
Förf. foto.
Gräsmarö gamla gård i havsbandet verkar som en liten hopbyggd by.
mynning. Denna vik är en fjord. Den smala
vattenstrimman begränsas av branta höjder, som resa sig med djärvt
svängda, heroiska linjer. Det är ett vikingalandskap trots
det borgerligt idylliska namnet, och Karl Knutssons
Fågelvik var alldeles säkert ett rövarnäste bara tre eller fyra
århundraden innan denne älskvärde och elegante riddare,
som där varit »både mäktig och rik», korades till Sveriges
kung.
Strax innanför vikens mynning, mellan Alö och fastlandet,
tar ett smalt sund av norrut. Här står skogen till en början
ännu styv och svart på bergen. Det är som kunde man
varje stund vänta att få se tjärade långskepp under röda
vadmalssegel stryka fram förbi nästa udde. Men så öppnar sig
sundet, och under kvällssolen ligger ett landskap med breda,
gullgröna ekar, mjukt rundade gärden och en vit
herrgårds-fasad, Breviksnäs, längst inne i en skimrande vik. Det är
den andra linjen i skärgården.
Vad som frapperar är den tvära övergången från karg
nordlighet till lummig sydlighet. Det behövs bara ett band av öar
till skydd, för att något av det rika, välsignade, som präglar
slättlandet kring Linköping eller den breda sänkan ned mot
Alvastra, skall slå ut även här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
