Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krabbor av Thorsten Orre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olyckstillbud i både stora och små båtar och ibland till och med
rätt långt bort från staden, tänkte jag våga försöket ännu en
eller annan gång, om tillfälle bjöds. Och när jag så en dag
framåt hösten fick veta av ett par fiskare på Öckerö, som
jag råkade känna, att de höllo på med krabbfiske neråt det
danska landet, bad jag att få följa med en gång, och det hade
de ingenting emot.
Jag har nog sett hur barn (och ibland rätt stora barn också
förresten) meta småkrabbor på skärgårdsbryggorna med en
snörstump och en sten; jag har sett stora, feta krabbor på
fisktorget och i affärerna, jag har ätit dem och funnit dem
smaka utmärkt och har till och med lärt mig skilja på
honor och hanar. Men jag tyckte det kunde vara trevligt
att få vara med och fiska krabbor riktigt en gång. Det är
så roligt att kunna komma med litet sakkunskap ibland.
Lika roligt som det kan vara farligt att bluffa, när man
inte har någon. Även om det inte blir värre än det blev för
den mycket unga och mycket nygifta Stockholmsfrun, som
för första gången skulle torga och beslutat köpa hem en höna
till middag åt sin älskling. Hon kom ner till Munkbron och
hittade en madam med bordet fullt av nackade hönor, och
självsäker och sakkunnig gick hon igenom hela lagret och
klämde och undersökte och funderade och fick så fatt på
en, klämde en gång till och tyckte att den här var ju inte
så dum, men gud vet om den ändå inte såg litet dålig ut,
varpå madamen svarade: »Dålig, sa frun dålig? Det är värre
än så, lilla frun, hönan är död.»
Värre var det för den unge man, som kom till fisktorget
och skulle köpa krabbor. Där fanns också en madam, och
hon plockade med säker blick fram det ena granna exemplaret
efter det andra, men ynglingen var inte nöjd. Han hade läst
om att man kan känna på tyngden om krabban är »full»
och bra att äta, och han visste att man kan skaka på henne
och sålunda av det eventuella skvalpet förstå, om hon är prima
eller ej. Och till den ändan utvalde han, utan att akta på
gummans välvisa råd, ett praktexemplar med härliga klor, och
med sakkunskapens allvar och självsäkerhetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
