Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om våra fjällväxter av Torsten Lagerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antagandet av en invandring från nordost. Och den blir icke
lättare att förstå, om man antager, att de ifrågavarande arterna
skulle ha inkommit både från norr och söder. Detta skulle
ju visserligen varit möjligt för dem, som äro cirkumpolära,
samtidigt som de förekomma i Sydeuropas bergstrakter; för
dem, som saknas inom det sistnämnda området, är dock,
så vitt man kan döma, möjligheten av en sydlig invandring
utesluten. Sådana utpräglat nordliga arter äro exempelvis
fjällklockan, fjällrosen och fjällvallmon; av dessa ha de två
förstnämnda en västarktisk utbredning, medan den sista är
cirkumpolär.
De bicentriska arterna tvinga i själva verket till det
antagandet, att en fjällflora under den sista istiden levat kvar
på tvenne långt åtskilda platser i det norska kustlandet,
Lofotentrakten i norr och Romsdalstrakten i söder. Sedan även
geologiens vittnesbörd givit stöd för ett dylikt antagande,
torde man kunna betrakta denna fråga som avgjord. På de
isfria landsträckorna och i omedelbar närhet till havet ha
fjällväxterna haft en fristad och ha därifrån kunnat sprida
sig österut, när isen slutligen smälte undan. För de mera
högarktiska blev emellertid en vidare utbredning omöjlig
under den följande värmetiden, då alla regionsgränser lågo
betydligt högre upp på fjällsidorna än i våra dagar. Dessa arter
togo sin tillflykt till de höga fjälltopparna, där de tvingades
att leva isolerade utan att förmå vidga sina områden. När
värmetiden tog slut och klimatet blev kallare, kunde de åter
börja röra på sig. Men den tid de haft på sig för att fortsätta
sin avbrutna spridning — omkring 2 400 år — har varit för
kort för att de skulle ha medhunnit att taga några större
delar av fjällkedjan i besittning. De leva alltså fortfarande
inom tvenne vitt skilda områden.
Det torde väl vara alldeles säkert, att den flora, som
förmått överleva istiden på refugerna vid den norska kusten,
icke enbart bestod av sådana arter som nu äga en
bicentrisk utbredning. Även för många av dem, som tillhöra den
nordöstliga utbredningsgruppen, torde en liknande möjlighet
ha förelegat, exempelvis för fjällfiblan, lapplandsklätten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
