Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På cykel från Luleå till Karesuando av Peder Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ CYKEL FRÅN LULEÅ TILL KARESUANDO 231
världen ända från Bottenhavet och upp till Karesuando
myrar.
Tre korta dagsmarscher förde oss över Råneå, Töre och
Nederkalix till sommarens utställningsstad, Haparanda. Den
delen av färden var mindre givande, men aldrig skola vi
dock glömma vårt rastställe vid Akroken 10 km väster om
Nederkalix. Solen kastade sitt varma sken, som
reflekterades av de vida, blanka vattnen upp mot nordväst. Vår
lägereld brann alldeles intill den lilla fors, nedom vilken
timret fick sig en sista lustig ringdans innan det skulle
uppfångas av skiljebommens långa fångstarm. Den mäktiga
älven flyter där nedanför bred och majestätisk, segelbar
genom Nederkalix rika by ut mot Bottniska viken. Den av
fåglar intresserade önskar jag samma tur som vi, nämligen
att vid Råneå få se en blå kärrhök långsamt segla över vägen
och göra en lov över de sanka ängarna, lugn och oberörd.
Mitt inne i Paj ala kyrkby sågo vi längre fram ett par av
samma vackra fågelart sträcka fram och tillbaka upprepade
gånger över Torne älv.
Från Haparanda får man ej försumma att gå över bron
till Torneå och bese den gamla ärevördiga kyrkan. Särskilt
intressanta funno vi en del inramade och i kyrkan
upphängda gamla kungörelser. Kanske var det inte en slump,
att kungörelsen om segern vid Narva satt i en till synes
alldeles ny ram, medan i sakristian några ryska kejs ar portr ätt
stodo i ett hörn vända mot väggen!
Vi cyklade sedan genom de rika byarna norrut mot
Övertorneå. Vägen går så, att man flerstädes lätt kan komma
ned till forsarna. I Karungi är allt borta, som kunde minna
om krigsårens stora internationella trafikcentrum. Strax
söder om Vitsaniemi ligger till vänster om vägen en liten
sjö, Pirilijärvi. Den har torra, sköna sandstränder, som
lockade oss till matlagningsrast. Den späda grönskan
speglade sig i den blanka ytan, snäppor flögo drillande över
vattnet, allt var så lugnt och stilla att man hade svårt att
bryta upp. När vi så efter en mil kommo utför höjderna
vid Hietaniemi, fingo vi den första underbara fjärr synen över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
