Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Med tältkälke från Riksgränsen till Suorva av Thea Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 THEA AHLBERG
högsta punkten av passet mellan Kaitumjokk och Teusajaure.
Morgonen därpå fingo vi en brant nedstigning genom
björkskogen till Teusajaure. Dragselarna fastsattes bakpå och
skidorna lades ovanpå kälken; själva fingo vi hålla oss bakom
densamma och streta baklänges så mycket vi kunde. Man
sjönk till midjan i den lösa snön och hann ej resa sig upp,
utan släpade efter kälken på mage eller rygg tills den stötte
mot ett träd. Då vadade man i snön till kälkens framända
och lösgjorde densamma, varefter samma historia
upprepades på nytt. Sedan vi äntligen kommit ned till Teusajaure
hade vi en dryg bit att gå i den av solen uppblötta snön
uppför Kuolpanajokk. På fjällslätten blev föret bättre, och
när högsta punkten passerats bar det med fart utför den
halvmillånga sluttningen öster om Vakotavare. Här följde
en svår nedstigning i den täta björkskogen och den lösa
snön till Suorvajaure. Vi övernattade på isen av denna sjö
och nådde nästa förmiddag Suorva, vilken såg ut som en
liten stad med massor av små hus. Men alla stodo nu
tomma sedan arbetarna slutat med dammbygget. För
närvarande bodde där endast två dammvakter med familjer.
Vi blevo hjärtligt mottagna. Det smakade, vill jag lova, att
äta stekt laxöring och få sig en grundlig tvättning i varmt
vatten. I Suorva hade man på trådlös väg fått veta, att en
häst skulle anlända till Saltoluokta nästa dag och sedan
återvända till Porjus. Vi fortsatte därför samma dag till Stora
Sjöfallet och nästa dag i ett odrägligt klabbföre till
Saltoluokta. Här mötte vi hästen, vilken på två dagar förde oss
nedefter Stora Luleträsk till Porjus. Vid nedre Luleträsk bo
en mängd nybyggarlappar, som kommo fram på sina
skidor till körvägen för att få reda på så mycket som möjligt
från yttervärlden. Här mötte vi också tusentals renar, som
flyttade till fjälls. Det var mycket snö i år och svårt för dem
att få tillräckligt med mat. I Luleluspen bodde vi över
natten i Svenska turistföreningens lilla trevliga stuga och hade
kaffekalas på färskt vetebröd, vilket smakade utmärkt efter
de föregående dagarnas spartanska kost. Nästa dag togo vi
tåget till Gällivare, där järnvägshotellets källarmästare för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
