- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1928. Värmland /
293

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värmlands vapen av Torsten Lenck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


SMÄRRE BIDRAG


VÄRMLANDS VAPEN.



De svenska landskapsvapnen stadfästes i sitt
nuvarande utseende genom Kungl. Maj:ts nådiga
brev av den 18 jan. 1884 och den 20 febr. 1885.
Jämte de ursprungliga formerna fastställdes
därvid andra, mot vilka en berättigad kritik skulle
kunna ifrågakomma, och på senare år ha också
i enstaka fall röster höjts för en revision. En
sådan har företagits beträffande Dalarnes vapen. Men även Värmlands
vapen hör till dem, som stadfästs utan tillbörlig hänsyn till
dess historia.

Värmlandsvapnet under äldre tider är icke okänt, men
kunskapen därom är föga spridd. Det väsentliga har Hans
Hildebrand meddelat redan 1887 i sin uppsats »Heraldiska studier» i
Antikvarisk tidskrift, och Sixten Samuelsson lämnar i »En bok
om Värmland», Uppsala 1917, kompletterande fakta.

Samuelsson citerar bl. a. Fredrik Fryxell, som meddelar att
officiella handlingar i kammararkivet intill 1630 burit ett sigill
med »en uppspänd båge (= armborst) med pålagd pil uti blått
fält» och omskrifven »Wermelands Incigle». Detta sigill är
medeltida, och märkligt är att det icke beaktats, då det nya vapnet
skapades. De svenska landskapsvapnen synas huvudsakligen ha
komponerats för Gustaf Vasas begravning, då man här i landet
införde renässansens begravningspomp, som i sin tur återgår till
ceremonierna vid kejsar Karl V:s begravning. Till sådana
processioner hörde bl. a. en vapenprydd fana för var och en av den
dödes titlar. Gustaf Vasa var Sveriges, Götes och Vendes konung
och skulle alltså ha fått endast tre fanor, vilket enligt Erik XIV:s
mening var för litet för en så stor man, i all synnerhet som tyska
småfurstar rörde sig med flera. Och icke minst avgörande var
nog, att Danmarks konung förde så många fält i sin vapensköld,
av vilka vart och ett motsvarade en titel. Förutsättningen för en
större praktutveckling skapades genom att göra landskapen till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:42:08 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1928/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free