Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnesvård på Louis Améens grav - Huvudlandskap i årsskriften 1929 av C. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha åter många av dem sökt sig hit, där stenen genom långa tider
skall vittna om hans namn och återkalla minnet av hans gärning.
Att Svenska turistföreningen varit den som rest stenen och huggit
hans och sitt namn i den står därmed samman att hon vill tro,
att det han skänkte henne var uttrycket för hans naturs innersta
längtan, varmaste tro och gladaste förhoppningar. Samhället
behöver förvisso ledare och skipare av rätt, ingen kunde sätta den
gärningen högre än Louis Améen, men människorna behöva något
utöver vad samhället, även när det är som bäst, kan skänka, något
som en var besitter på sitt eget personliga sätt, enkelt eller
komplicerat. Detta något finna de flesta och kanske de bästa av oss
i stilla samliv med naturen. Detta visste och detta kände den
man, vid vars minnessten vi nu stå, så starkt och så kraftigt som
mycket få. Härur härstammade det patos, med vilket han
arbetade på att föra människor ut i naturen, den intensitet varmed
han alltid, i ungdomstiden som i ålderns dagar, sökte lägga sitt
tunga ord för en ren, nobel umgängelse med moder natur!
Här vilar nu hans stoft under stenen. Länge månde den minna
om hans namn! Längre i tiderna skola dock de tankar leva, på
vilka han byggde sitt liv och sin gärning.»
Härefter nedlades flera kransar, bland vilka märktes en från
turistföreningens personal och en från fjällens folk, bunden av
höstfärgad dvärgbjörk, hämtad från Areskutan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
