Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Litteraturkrönika av Ulla Rudebeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HEMBYGDSLITTERATUR ÅR 1927.
När man går igenom årets skörd av hembygdslitteratur, kan man minst
av allt klaga över enformighet. Där rymmas skildringar från de äldsta
kulturbygderna och de yngsta industrisamhällena, från kyrkor och
slott med ärevördiga traditioner och från enkla stugor utan annan historia
än okända människors strävsamma vardagsliv. Höglitterära och
vetenskapliga namn mötas vid sidan av menige man i kulturarbetet. Kanske önskade
man, att hembygdsframställningen följde mera enhetliga linjer. Men denna
önskan vore säkert lika fåvitsk som att önska, att vårt mångskiftande land
vore mera enhetligt och likartat.
Upplands fornminnesförening har hunnit till årg. XLI av sina
publikationer. Det är en vacker och respektabel volym på inemot 300 sidor. Är
man upplänning, slår man naturligtvis först upp Rolf Nordenstrengs
»Upplänningarna ur rassynpunkt enligt nyaste forskningsrön» för att få veta
vad slags folk man är. Man hajar till ett ögonblick, då förf. ifrågasätter,
huruvida ej en del av befolkningen härstammar från estniska och finska
trälar, men lugnar sig, då han slutligen kommer till det resultatet, att
upplänningarna äro fullgoda svenskar. I »Lagmän Birgers
begravningskostnader» bjuder Axel Nelson läsaren till det ståtliga gravölet efter en
medeltida storman. Bengt Thordeman beskriver lagmannens gravsten i
Uppsala domkyrka. Henrik Cornell och Ragnar Josephson bidra med
konsthistoriska uppsatser. I »En uppländsk åkerbruksfest» av Nils Ahlenius
och »Två uppländska offerträd» av Olof Thunman beskrivas ett par gamla
sedvänjor — fest i samband med gödselutkörning och offrande eller
hel-brägdagörelse vid vissa träd — varjämte ytterligare belägg efterlysas.
Gunnar Ekholm lämnar bidrag till Upplands fornhistoria i »Gravfältet vid
Gödåker i Tunsta socken».
Elisabeth Wærn-Bugge har skrivit en Värmlandsbok. Att hon givit
den titeln »Kronan bland Svea rikes länder» torde värmlänningar anse
naturligt och icke-värmlänningar gärna förlåta henne för hennes stora
kärleks skull och för Värmlands skull. Författarinnan är en sympatisk
färdledare. Hon är inte så grundlig, att hon blir tråkig. Hon stannar inte
så länge och så ofta i kyrkor, att man tröttnar. Endast i ett kapitel rör
hon sig med statistiska siffror, men då intensivt. Att hon inte bara
beskådar landet från bilen och bussen, utan helst ser det till fots, och att
hon inte bara följer de stora turistvägarna, utan gärna slår in på ensliga
stigar och avglömda turistleder, gör henne ännu mera sympatisk. Av vad
hon ser och vet väljer hon med gott omdöme ut det som intresserar
läsaren. Några av de gamla intressanta spånklädda kyrkorna dröjer hon vid
och gör visit i en och annan minnesrik herrgård. Hon ger oss några
karakteristiska drag ur bergshanteringens historia, och åt de tre »stormakterna»
järnhanteringen, träförädlingen och cellulosaindustrien ägnas ett kapitel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:05:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1928/0386.html
