Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äventyrens land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett kunna vi dock komma överens om. Norrland är något
stort, fantastiskt, mystiskt. Ett äventyrens förlovade land!
Att det därtill innefattar något av det naturskönaste på
jorden — Lappland — kan inte skada, även om de
beryktade »intelligenspumporna» för att tala med Viktor Rydberg
alltid föraktat just naturskönheten.
Hos oss bruka utlänningarnas ord ha särskilt stort värde.
Jag träffade en gång för flera år sedan två italienska
turister vid Abisko. Den ene var målare, den andre gynekolog.
Båda hade berest så gott som hela världen. Båda försäkrade,
att de aldrig sett något så skönt som trakten kring Abisko.
De tänkte stanna i Abisko endast två dagar. Målaren
reste på bestämd tid, men det kom sig därav att luften var
för stark för hans svaga lungor. Gynekologen kunde
däremot inte slita sig loss. Han hade blivit hopplöst
Lapplandsgalen, fjällbiten. Det var inte bara naturen, som han
beundrade. Han grymtade av vällust, när han ute på våra
vandringar skar tjocka skivor av amerikanskt fläsk för att
lägga på brödet och mumsa till kaffet, och ändå hade han
året förut dinerat på lyxrestauranger i New York.
Han förklarade i medeltal en gång om dagen i full extas,
att allt vad han skådat på det här jordklotet var bara bosch
mot det opalskimrande Torneträsk, Tjuonjavagge och alla
de andra härligheterna, som han med äkta sydländsk glöd
brukade famna med en älskares armrörelser. Han ville
dessutom nödvändigt gifta sig med en svensk flicka,
eftersom han redan efter några dagars vistelse däruppe vid Abisko
gjort den erfarenheten, att en karl kunde våga sig ut med
flickor i vildmarken utan att riskera att föras på allt för
farliga avvägar från dygdens stig. Han ville till och med
bosätta sig i Lappland! Det måtte väl vara bevis på den
italienske doktorns ärliga förtjusning.
Det finns många vådliga åkommor i den här världen.
Fjällsjukan är en bland de farligaste. Jag menar nu inte den som
ger sig till känna genom hjärtklappning och svindel, då man
kommer för högt upp i den eviga snön, utan den fjällsjuka,
som yttrar sig i längtan tillbaka till Ibsens »store vidder.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
