Svenska Turistföreningens årsskrift / 1929. Norrbotten, Lappland / 27 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äventyrens land

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

röktes det med svavel. Två professorer från Tyskland kommo
och kikade i glas uppe i barackerna och kojorna, och där
dansade smådj—r på glaset och de ruskade på huvudet. Fina
instrument. Sen samlades lumpen, kläder, sängkläder ihop
utanför, begöts med fotogen och brändes upp. Sen fick vi nya
fina kläder i Tornehamn. Så i det hela taget hade vi det bra.
Bara synd på kamraterna, för det var klämmiga pojkar
allihop. De ligger på kyrkogården i Tornehamn. Alla blevo svarta
— alldeles svarta — men det förstår jag inte, när de dog».

Borg Mesch foto. Det inre av en rallarbarack vid Riksgränsbanan. Till höger synes »kockan» vid sitt matlagningsarbete, till vänster hennes sovplats inom förhängen.

Jonsson berättade även en annan, något muntrare
historia, som i mina anteckningar lyder så här:

»Vi skulle fara till Gällivare för att jula. Mycket pengar
hade vi på oss. Tolv man. Vi tog en lapp och ackjor, men
när vi kom ut på fjällbranten slängde lappf—n omkull med
ackjorna och vi åkte sex kilometer på bara isen och
ändalykten så det tog eld i byxorna. Lappen gjorde det visst
med vilja för att klå oss på pengar. Han trodde väl vi skulle
slå ihjäl oss, men rallare dör aldrig».

Hur mycket som är sant av vad Jonsson berättade för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>