Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lapplands malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARALD CARLBORG
slår man malmtillgångarna i Gällivare malmberg till 230
miljoner ton ovan 500 meters djup, i Kiirunavaara till något
över 1 000 miljoner ton ned till 750 m under
Statsrådstoppen och i Luossavaara till åtminstone 22,5 miljoner ton ned
till Luossajärvis nivå, 229 m under bergets topp.
Den allra östligaste delen av Gällivare malmberg,
Koskulls-kulle, tillhör, som nämnt, ej ovannämnda ägare utan det stora
järnverket Witkowitz i Tjeckoslovakien genom dess svenska
dotterföretag, Bergverksaktiebolaget Freja.
Tuolluvaara malmfält, beläget 4,5 km öster om Kiruna,
upptäcktes 1897 av dåvarande statsgeologen Hjalmar
Lundbohm och inköptes av Tuolluvaara gruvaktiebolag, en
sammanslutning av vissa mellansvenska järnverk. Staten äger
dock även här den s. k. jordägarandelen, som utarrenderas
till bolaget.
Dessa nu nämnda gruvfält äro de enda, som f. n.
bearbetas. Ett flertal andra, t. ex. Svappavaara, Mertainen och
Ruoutevare, som dels voro kända av gammalt, dels
upptäcktes eller närmare undersöktes under den livliga
malmlet-ningsperioden på 1890-talet, tillhöra staten och ligga som
reserv för framtiden.
Den sagolika utvecklingen av Norrbottens
järnmalmsbrytning har naturligtvis i första hand, vad landet självt
beträffar, åstadkommit en fullständig revolution i bebyggelsens
fördelning och omfattning. De förut viktigaste bygderna ha
på sätt och vis kommit i skymundan. De förnämsta
trafiklederna gå i stället genom områden, som förut varit till största
delen ödemark. Folkmängdens raska tillväxt i Norrbotten
beror i ej ringa mån på inflyttning. Särskilt stark var denna
under perioden 1891—1910, då över 3 000 personer flyttade
in i Sveriges nordligaste och ogästvänligaste län. Vid sidan
om kustbygden med dess tre små städer och den gamla
bondebygden i Tornedalen uppstodo utefter den nya, för malmens
skull byggda järnvägen nya, blomstrande samhällen på
landområden, som förut varit ren ödemark.
Motsatsen mellan de öde lappmarksvidderna och de
blomstrande gruvsamhällena framträder allra skarpast, om man
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
