Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrbottens natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL GAVELIN
smälta och klimatet åtminstone icke strängare än nu,
stundom t. o. m. något mildare.
Vi känna föga om naturförhållandena i Norrbotten under
de äldre isperioderna och de varma mellantiderna dem
emellan. Kunskapen om Norrbottens istid grundar sig så gott
som uteslutande på de dokument, som efterlämnats av den
sista stora isframryckningen.
ISTIDEN NALKAS SITT SLUT.
Den sista inlandsisen nådde sin sydgräns någonstädes på
det nordtyska slättlandet och började sitt slutliga återtåg
därifrån troligen ej fullt 20 000 år före vår tid. För 14—15 000
år sedan drog sig iskanten tillbaka över mellersta och
nordöstra Skåne, och redan 5—6 000 år senare, alltså omkring
6 å 7 000 år f. Kr., hade den nått fram till den nuvarande
Norrbottenskusten.
Isen fyllde då såsom en i NNO—SSV långsträckt massa
största delen av Norrland samt sträckte sig genom övre
Dalarna in i det sydnorska höglandet. Inom Sverige låg isens
höjdrygg, från vilken rörelsen delade sig åt Atlanten och åt
Bottenhavet, strax öster om fjällen, ungefär över de stora
sjökedjorna i de lappländska älvdalarna. Temperaturen var
hög, och avsmältningen fortgick förvånande hastigt, inom det
norrbottniska kustområdet troligen i genomsnitt 300—400
m för varje år.
Det försvinnande istäcket lämnade efter sig de steniga
grusmarker, som under namn av morän utgöra Norrlands mest
utbredda fastmarksjord. Men där älvarna och bäckarna
strömmade fram från isen, uppstaplades rullstensåsar eller
utbreddes mer eller mindre vidsträckta sandfält.
Ofta är den forna israndens läge utmärkt av framför
densamma hopskjutna vallar av morän- eller rullstensgrus,
stundom ända till flera tiotal meter höga. Dylika moränvallar
förekomma i sådan myckenhet att de sätta sin prägel på
landskapet litet varstädes inom länet, t. ex. i trakten av Boden,
mellan Murjek och Gällivare och längs Riksgränsbanan söder
om Kaitumälven. Inom några områden uppstod ett virrvarr
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
