Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lapparna och stora världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L A P P A R N A OCH S T O II A VÄRLDEN
slag. Språkvetenskapen, etnografien och religionshistorien
visa, att när lapparna på allvaret trädde i förbindelse med
nordborna, de ingalunda ställde sig oförstående till den nya
kulturen, utan gärna och i mycket stor utsträckning mottogo
dess lärdomar. Detta skedde inom alla områden, tekniska
såväl som andliga. Det kan ju icke komma i fråga att här
relatera alla dessa inflytelser, men jag kan som exempel
anföra, att de även tillgodogjorde sig åtskilliga viktiga lärdomar
från nordbornas boskapsskötsel och jakt och tillämpade dem
på sin renskötsel, ett område, som man skulle kunna tro vara
immunt mot inflytelser utifrån. Bland annat lärde de sig
sålunda av nordborna att använda renkorna som mjölkdjur.
Och deras hedniska religion, sådan man lär känna den ur
1600- och 1700-talskällorna, är till stor del en spegelbild av
de bredare lagrens religion hos våra egna förfäder.
Trots otaliga inflytelser av skilda slag från nordbor och
finnar förblevo dock lapparna alltid lappar. Vad det var som
skyddade dem från att som så många andra naturfolk
degenerera och försvinna inför den påträngande högre kulturen
är svårt att säga och för övrigt ännu knappast undersökt.
Främst var det kanske den arktiska natur, i vilken de levde
och där nordborna endast långsamt kunde fatta fäste, men
som gav de förnöjsamma och vid förhållandena vana lapparna
avsevärda ekonomiska fördelar. Denna förnöjsamhet och
förmåga att behärska naturen gjorde det till och med möjligt
för dem att breda ut sig allt längre och längre mot söder
och rent av tränga in på marker, som redan voro i viss mån
upptagna av nordbor — så särskilt i Jämtland och
Härjedalen ännu så sent som på 1600-talet.
Och alltjämt höllo och hålla lapparna efter råd och
lägenhet ögonen öppna mot denna yttervärld och upptaga med
begärlighet både det goda och en hop av det onda, som
därifrån kommer. Det knorrades visserligen kraftigt, när
lappgossar på Karl IX:s, Gustaf II Adolfs och Kristinas tid halvt
med våld sattes i skola för att utbildas till präster, men när
■man betänker arten av den lärdom, som där kördes i dem,
så blir man ganska benägen att hålla med föräldrarna. Och
8. Snenska tiiristföreniiiciens årsskrift 1929
1 \J *J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
