Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nomader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK BERGSTRÖM
dem hittar vi väl i fjället. Det var lagom ni kom, för gamla
bläsvajan har nästan tagit kål på mig.
Ja, nog kände Inka och Kristina till gammelvajan alltid.
Hon var envis som synden. Bäst man hade renarna fint ihop
och det gick som oljat, så stack hon ut ur hjorden och vände
helt om, och alltid fick hon några andra renar med sig. Och
så var hon inte det minsta rädd. Hon tog emot hunden med
hornen, då han kom för nära, och dängde till honom med
frambenen, så han bara kröp ihop och gnällde. Hon hade
verkligen kostat dem alla svett och möda, den renen.
Men nu voro de tre och det fanns inga ledsamheter längre.
Flickorna gingo på var sin sida av hjorden, och Amul i
sladden. På ett huj voro de framme vid kåtan.
I lägret var det liv och rörelse. Petter hade redan
hunnit fram med oxrenhopen och tagit fast körhärkarna, som
stodo bundna vid kåtan. Moster Maja hade kommit
tillbaka från Jokkmokk, strax efter det flickorna farit; hon hade
tagit ned kåtan, och nu höll hon som bäst på och packade
ackjorna.
Elden brann, och kaffepannan stod färdig. Inka fick sig
i en hast den sista koppen i det gamla vinterlägret, men sedan
var det att hjälpa till. Hon sköljde ur kaffepannan, diskade
kopparna och stuvade ned dem i grantågskorgen, där de alltid
brukade ligga, rullade ihop de sista renskinnen och ranorna,
såg till att mjölsäckarna voro stadigt karkade och kände efter
att locket satt riktigt fast på lockackjan med köttet.
— Nu spänna vi för, ropade Petter och ledde fram
drag-härkarna till ackjorna.
Snart voro renarna påselade. Det var åtta ackjor i rajden,
och det räckte ändå knappt till för allt, som måste tas upp
nedifrån landet. Petter och Amul foro till renhjorden och
satte den i gång. Moster Maja tog fatt i tömmen på den
främsta härken, renarna spände i, dragremmarna stramade
till, och så satte rajden sig också i rörelse.
— Tack för den här vintern, vinkade Inka tillbaka mot
eldstaden, där det ännu rykte i bränderna.
Och så bar det i väg, upp mot fjället och våren.
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
