Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nomader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK BERGSTRÖM
älven, så hade nog mest hela hopen strukit med, sade Amul,
men nu klarade vi det ändå, fast det satt åt.
— Det är ett under, att du lever än, Amul, så mycket som
du fick stå i, sade Kristina, och Inka måste verkligen ge
henne rätt. Amul hade inte sovit mer än ett par timmar
på dygnet under fjorton dagars tid, när han for och krokade
med hjorden från det ena hygget till det andra, för att
renarna skulle hålla livet uppe med laven på de fällda träden.
Och aldrig var han ur humör ändå. Inka var ganska stolt
över sin bror.
— Ja, och att hundkräken höllo ut, riktigt skrek Kristina,
ty Tjappe kom just viftande och kelande upp emot henne.
Minns du Inka, hur många par skor vi sydde åt dem!
— Och ändå hjälpte det inte, suckade Inka, och slog armen
kring Vakt, som låg bredvid henne. Tänk, då vi hade slagit
upp tältet vid Tjåmpi-byn, så hade Vaktstackaren mist alla
fyra skorna och var alldeles blodig om tassarna. Skaren är
då som en kniv! Inka skämdes än, då hon kom ihåg, att
hon tänkt sig för ett ögonblick, innan hon tog stuvbiten till
den blå helgdagskolten och gjorde nya skor åt Vakt den
gången. Hon som själv gick trygg och säker i tjocka
bel-lingskor fulla med mjukt hö!
— Nej, det var inte ljusa utsikter, då vi komrno upp efter
älven och fingo se Pårtefjällen, sade Petter. Kommer ni
ihåg, att det inte fanns en enda barfläck på dem? De voro
snöhela som mitt på vintern. Jag tror aldrig jag har känt
mig så ängslig för renarna någon vår.
Men Käira hade varit lugn hela tiden och bara manat på
dem att flytta upp. De hade lytt honom som de alltid
brukade, och det hade sannerligen slagit om. Inka kom precis
ihåg, hur det börjat storma andra natten, de varit i vårlägret.
På morgonen var det full tö, tio grader varmt, och regnade
till och med. Bäckarna svällde på en gång, och det blev
fullt med vatten på isen i Suobbatjaure. Rissjabäcken, som
gick alldeles förbi kåtan, hade dämt upp, och en vecka
efter det tövädret började hade den lossnat med ett väldigt
skred. På ett ögonblick blev det fullt med barfläckar över-
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
