- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1929. Norrbotten, Lappland /
124

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nomader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nog få turisterna komma för oss, men renen är ändå nummer ett.

Dagen gick fort, och snart var det kväll. Ungdomarna måste
tänka på att vända tillbaka, om det inte skulle bli morgon
innan de kommo hem. Anders följde med ett stycke åt deras
håll, och snart voro de alla på marsch.

Det var alldeles lugnt, och ljumt som på sommaren, fast
solen hade försvunnit bakom Njunjesvare. Röd vingarna sutto
i grantopparna runt omkring och sjöngo i kapp med
varandra. Änderna snattrade sakta nere i sjön, och under
Tjakkeli-branten skrattade och lockade riporna i ett enda virrvarr.
Uppe i luften gjorde en beckasin sina konster och bräkte
som en get för var gång han slog sin volt över deras
huvuden. Långt bortifrån hördes en hackspetts drill.

Anders och Inka dröjde sig litet efter de andra.

— Vi få visst börja att se över klövjedonen snart, sade
Anders. Jag tror sannerligen, att myggen börjat komma. Det
blir nog att flytta tidigt mot gränsen i år.

— Ja, sommaren är snart här nu, viskade Inka. Det dröjer
länge innan vi ses igen.

Vi träffas i Padjelanta! nickade de farväl åt varandra. Och
just i detsamma blänkte solen fram och sände en stråle rätt
in i Inkas ögon.

III.

Inka stod mol ensam på toppen av Njisjuris. Det var
det högsta fjället vid gränsen, men inte spetsigt och brant
som de andra utan runt som en Karesuandokåta. Hela övre
delen var bara snö och is, ty på hjässan låg en stor glaciär
och glänste. Det var som en iskällare här för renarna, då det
var varmt.

Och varmt hade det sannerligen varit i sommar. I fjorton
dagars tid hade solen strålat ned över fjällen, utan att en
regndroppe fallit. Nere i dalarna var det hett som i en ugn.
Getterna hade varit som förgjorda och rusat in i kåtan
ideligen, fast de hade haft rök åt dem ute på backen hela dagen.
Renarna kunde inte slippa ned och beta mer än en liten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:05:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1929/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free