Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det mångtungade Norrbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gått längre än så. Vad skall en stockholmare ta sig till med
Axel Ebbes Hököpingelyrik eller Anders Jämtes jämtländska
diktning?
Härvidlag få vi vördsamt undanbe oss alla hårklyverier
om skillnaden mellan språk och dialekter — vi hålla helt
enkelt fast vid att de, som tala samma språk, böra kunna
förstå varann. När man på högsvenska säger: »flickan blickar
mot himlen med tårfyllt öga», så heter det på jämtska: å
ståssja ho glååm i vare å gliip; »det började dagas» lyder
på Överkalixmål: e hal a löysen opa deo. Om inte slikt är
främmande tungomål, så är inte heller latinet ett främmande
språk, ty det talas åtminstone vid doktorspromotionerna i
Uppsala och förfelar då aldrig att framkalla rörelse.
När Strindbergs Olle Montanus i sitt kända föredrag om
Sverige säger, att »språket är plattyskan i tolv dialekter», sä
är det inte enbart att skratta åt. Vad dialektsplittringen
vidkommer, skulle man för några mansåldrar sedan lätteligen
från skilda landsändar ha kunnat plocka samman ett
dussin allmogemän med så skilda målfören, att ingen av dem
hade förstått någon av de andra.
Ingenstädes är den svenska språkförbistringen mera
utpräglad än i övre Dalarna och i Norrbotten, där snart sagt
varje socken har sitt eget tungomål. De norrbottniska
bygdemålen äro allesammans märkliga och säregna, men allra
säregnast är det nordligaste av dem, »Kjölis-» eller Kalixmålet,
som utan gensägelse är ett språk för sig, till på köpet med
två klart skilda dialekter.
Norrbottens svenska folkmål fördela sig efter älvdalarna
och de gamla kyrksocknarna, alltså Kjölis- (Över- och
Neder-kalix-), Rån-, Löul- (Lule-) och Päit- (Pite-) mål. Älvsby och
Nederluleå socknar äro för unga för att ha kunnat nå språklig
självständighet, för att nu inte tala om så färska företeelser
som Tore, Edefors, Norrfjärden och Hortlax. Alla målen ha
trängt in över lappmarksgränsen, Lulemålet längst. I
Arvidsjaur och Arjeplog är det den västerbottniska
Skelleftedialek-ten, som spelar första fiolen. I Kiruna och
Gällivare-Malmberget härskar självfallet det allmänneliga riksspråket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
