Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det mångtungade Norrbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B .1 Ö II X C O L L I N I) K H
de lil Sweriges Krona lydande Lapmarker — som blev den
förste kyrkoherden i det år 1742 avsöndrade Gällivare
pastorat, arbetade som visitator med eldhåg på att förmå
ämbetsbröderna i Torne lappmark att predika på lapska, men det
förslog inte. Redan då hyste många lappar en egendomlig
uppfattning som man kan möta ännu i dag, nämligen att
linskan är det språk som företrädesvis lämpar sig för den
religiösa förkunnelsen.
Vidstående språkkarta ger en föreställning om lapskans
och finskans geografiska utbredning i Norrbotten. I övrigt
få vi hänvisa den vetgirige till K. B. Wiklunds uppsats om
Nationaliteterna i Norrbotten i Nordisk Tidskrift 1895.
Förhållandena äro i det närmaste desamma nu som då.
Vi ha redan nämnt att svenska språket i Norrbotten trivs
i åtminstone fem skilda former. Finskan är ojämförligt
enhetligare, men det är i alla fall ett svalg befäst mellan den
någorlunda rena finskan i nedre Tornedalen och den med
lapska och svenska uppblandade byfinskan i Nattavara.
Lap-skan åter skiftar betydligt från socken till socken, ja, från
lappdistrikt till lappdistrikt. Men svårigheterna äro till för
att övervinnas. På ålderdomshemmet i Arjeplog har jag hört
gubbar från norra Arjeplog konversera obehindrat med
Karesuandogummor. Det påminde om en interskandinavisk
kongress: genom långvarigt »samröre» hade man på ömse
håll lärt sig att förstå de vanligaste avvikelserna och undvika
de värsta fallgroparna. Men mellan en Gällivarelapp och en
skogslapp från Arvidsjaur är nog intet ordnat tankeutbyte
möjligt på grundspråket. Probatum est.
I det mångtungade Norrbotten hyser man allmänneligen
den icke oävna åsikten att språket är en gåva, som är given
åt människorna snarare till inbördes förståelse än till
isolerande självhävdelse. Den som inte behärskar mer än ett
språk räknar man bara som en halv människa, på vissa
håll är noteringen en tredjedel. De gängse
nationalitetsnamnen åsyfta ofta nog närmast vederbörandes
språkkunskaper. Om en finne kallar sig »dålig svensk» (huono
ruotsa-lainen), vill han därmed ha sagt att han inte känner sig
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>