Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Övergivna bygder på Öland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVERGIVNA BYGDER PA ÖLAND
Det är ej att undra över att lövskogen på Ölands mittland
blivit tranornas favorittillhåll. Säkrare tillflyktsort kunna
de skygga fåglarna knappast få. Från alvarets bruna,
ofruktbara hed i söder till trakten av Borgholm i norr
utbreder sig efter öns ryggrad det lugna skogslandet. Det
är ej helt sammanhängande utan uppdelat av byägor och
stora, vattensjuka ängsmarker men bildar likväl en sluten
enhet. Om hösten händer det att en och annan jägare
eller nötplockare hittar dit och emellanåt hugger bonden
sin vinterved därinne, men annars ligger skogen tyst. De
smala slingrande stigarna under trädkronornas halvdunkel
trampas mest av ungboskapen, som släppts på sommarbete
i utmarkerna. Mellan storträden kämpa hagtornssnåren och
hasselbuskarna om utrymmet, murgrönan snärjer som lianer
efter stammarna och på de öppna gräsmattorna, dit solen
hittar ned, prunka om våren orkidéerna i en mångfald färger
och arter.
För ölänningarna själva är denna snårskog full av
underligheter. Förr i tiden trodde man att skogen var förtrollad,
och kom någon bort från stigen därinne, beskyllde man
»kloka» gubbar eller gummor för eländet. Numera ser man
litet nyktrare på saken och några »kloka» gubbar att skylla
ifrån sig på finns det inte längre. Men med en viss
underton av respekt talar man alltjämt om »marken». Förirrar
man sig aldrig så litet, hjälper ingenting, sak samma »om
man har prästbetyget på fickan och vet var man är
kyrkskri-ven» — det går lika galet ändå.
Det är också rent märkvärdigt, hur lätt det är att gå vilse
i Ölandsskogen. Det är ju det egendomliga med Öland, att
det saknar allt vad vi innefatta i begreppet terräng. Det är
plant som däcket på en stor båt. Man kan vandra tvärs
över ön från den ena landborgskanten till den andra utan
att stöta på den minsta lilla terrängförhöjning. Det torde vara
denna brist på naturliga hållpunkter i förening med skogens
makalöst utvecklade undervegetation, som gör det så
besvärligt att hitta rätt.
15. Svenska turistföreningens årsskrift 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
