Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Övergivna bygder på Öland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅRTEN STENBEKGER
Vågar man likväl försöket och ger sig vit på strövtåg i
dessa marker, kan man ej undgå att göra de
egendomligaste upptäckter. Man har lämnat kustbygden bakom sig
och nått skogens utkanter. Stigen, man följer, för snart över
en stenig upphöjning i marken och går inom kort över ännu
en dylik, vilken kanske följes av ytterligare en eller flera.
Intresset vaknar. Man söker följa en av dessa stenrader och
finner att den slutligen förenar sig med en annan, som
kommer från rakt motsatt håll. Går man nu vidare, händer det
att skogen helt plötsligt glesnar och lämnar plats för en
öppen glänta. Marken är jämn och gräsbevuxen och
inbjuder till vila. Den gröna lilla planen mitt inne i skogen
verkar emellertid så underligt konstgjord, man ser sig omkring
och upptäcker kanske snart låga, fyrsidiga vallar efter
någonting som ser ut att ha varit ett hus. Då börjar man förstå.
Stenraderna, man följt, äro ingenting annat än nedrasade
hägnader, och gräsplanen, man står på, utgör tomten till
en för länge sedan övergiven gård, vars byggnader markeras
av de låga, gräsövervuxna vallarna. Skogen börjar förtälja
sin sällsamma historia.
Så har lövskogen i det inre av Öland blivit en minnenas
väldiga tempelhall. Långa sträckor kan man följa de gamla
stenhägnaderna, där de slingra sig fram mellan träden, mötas
och dela upp sig på nytt. På sina ställen omsluta stenraderna
små fyrkantiga eller ovala gräsbevuxna planer, vilka icke
kunna vara annat än övervuxna odlingar. Husgrund följer
på husgrund, ibland samlande sig till grupper om ett tiotal
eller flera — det är de forntida byarna. Invid byarna och
gårdarna ligga de gamles gravställen, runda kullar av sten
och jord, ofta inhägnade även de av stenrevlar. Går man
riktigt noga på syn, finner man även nära intill byn eller
gården den gamla igenrasade brunnen, som med möda
brutits i kaikhällen.
Det är ett historiskt perspektiv av ofantlig vidd, som här
rullar upp sig för vandraren. Kanske känner han tillika något
av den ödesstämning, som alltid griper människan vid åsynen
av övergivna hem och grusade grundvalar. Man känner sig
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
