Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LITTERATUR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blekinge hembygsförbunds årsbok. Årg. 6. 1928. Karlskrona 1928.
Kr. 5.
Blekingeboken inledes med en uppsats av Gunnar Lindström om Pehr
Thomasson. Den en gång så populäre folklivsskildraren var samtidig och
god vän med målaren Bengt Nordenberg och hade liksom han vuxit upp
i ett fattigt hem i Jämshög. Gotthard Gustafsson beskriver utförligt en
intressant gammal Blekingegård, Tattamåla i Hällaryds socken. Hur de
blekingska gästgivaregårdarna voro beskaffade i äldre tider få vi veta i
en uppsats av Gottlieb Wirde, som återger ett manuskript av Gabriel
Wickenberg: Blekingska gästgivaregårdar 1793. W. E. Rylander skriver
om Ryssberget och snapphanarna, .1. N. Björk meddelar några
anteckningar om Gammalstorps kyrka. U. R-ck.
Hembygden 1928. Utg. av Dalslands fornminnes- och
hembygdsförening under red. av Emanuel Bergman. Åmål 1928. Kr. 2: 50.
I Adeline Skärms memoarer Minnen från Dal, i utdrag meddelade av
Bertil Sundborg, få vi en kulturbild från 1800-talets mitt, »de små
herrgårdarnas och de kringvandrande kavaljerernas Dal». Sigrid Roseli
berättar om Adolf Noreen och hans båda sommarhem i Dalsland. Tage
Heimer skildrar några stängsel- och hägnadsmetoder, karakteristiska för
Vedbo härad. Gustaf Clemensson redogör för Dalslandsarkivalier
förvarade i landsarkivet i Göteborg. Flera författare lämna bidrag av
per-sonhistoriskt intresse. Tidskriften innehåller för övrigt en
Dalslandsbibliografi, musikbilagor och ett antal smärre uppsatser. U. Rck.
Sörmlandsbygden. Meddelanden från Södermanlands
museiförening. Årg. 1. Strängnäs 1928.
Sörmlandsbygden är det lyckliga resultatet av samarbete mellan flera
sörmländska föreningar, som alla ha fornminnesvård på sitt program. I
En sörmländsk tingshög redogör J. A. Schnell för gravhögen i Sorunda,
vars säregna konstruktion tyder på att den byggts icke bara i avsikt att
vara en viloplats för de döda utan också med ett Opraktiskt ändamål för
de levande — nämligen som tingsplats. K. K:somLeijonhuvud skildrar
Två gamla Strängnästomters historia: gamla biskopsgården och
Kopparslagaregården. I Eskilstuna huus — det förintade Wasaslottet av Knut
Hellberg föras vi tillbaka till Gustaf Vasas första regeringsår. Redan kort
efter sin kröning utfärdade konungen påbud om att ur kyrkor och kloster
måtte uttagas monstranser, kalkar och andra klenoder samt runt mynt.
År 1525 utfärdas en kunglig befallning att till klostren skulle i borgläger
förläggas krigsfolk, som skulle hava »öl, kost och täring». Och nu dröjer
det ej länge förrän Eskilstuna klosters saga är all. På den forna
klostergrunden uppföres sedan ett kungligt slott, vars skiftande öden förf. låter
oss följa ända till branden 1660. — A. Flentzberg bidrar med en uppsats
om Gammal folktro och folksed och Erik Lundberg skildrar S. Nicolai
kyrka i Nyköping. U. R-ck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
