Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LENNART VON POST
bygdecentra uppstått. Det är ingen tillfällighet, att så många
av Närkes sockenkyrkor och tingshus ligga vid de gamla
ås-vägarna. Och residensstaden Örebro — namnet betyder
Sandåsbron — har för sin uppkomst att tacka läget vid
korsningspunkten mellan åsen och vattenvägen genom Hjälmaren.
Moränmarken är i Mellansverige skogens jord. Dess
sten-bundenhet kommer jordbrukaren att mestadels rata den, om
bättre odlingsmark bjudes. I Närkes gränsberg förhärskar
moränen såsom markbildare. Detta är en av orsakerna —
törhända den viktigaste — till dessa trakters jämförelsevis
glesa bebyggelse. Men även nere på slätten är skillnaden
i uppodlingsgrad och folktäthet ögonskenlig mellan
moränområdena och lertrakterna. Inom de sistnämnda framträder
dessa marktypers skiljaktighet däri, att byarna och gårdarna
mestadels förlagts på moränbackarna, som sticka upp genom
lerbäddarna. Lermarken har varit för värdefull att användas
till annat än åker och äng.
Leran förekommer naturligtvis rikligast i de trakter, som
längst varit havsbotten. Ju högre landet är, desto
kortvarigare har översvämningsperioden varit. Därför blir
lermarken sällsynt i gränsbergstrakterna, som mestadels ligga ovan
eller obetydligt under den högsta gränsen för havets
utbredning. Denna gräns ligger i landskapets södra delar ungefär
150 m över den nuvarande havsytan och på Kilsbergen
inemot 200 in. Först flera tiotal meter under dessa nivåer börjar
lermarken att spela en mera framträdande roll i terrängen,
och förhärskande blir den först på låglandet. Där kan
ler-bädden så fullständigt inhölja berggrundens och moränens
ojämnheter, att landskapet blir en nästan obruten, Ilat lerslätt.
Sådana finna vi t. ex. i trakten Kumla—Hallsberg, omkring
Täby och Örebro, i Tysslinge och Kil o. s. v.
Landhöjningen — den sedan istiden fortgående process,
som bragt vårt lands gamla havsbottnar på det torra — har
icke i Närke inbjudit till mera ingående studier. Men spåren
av den sjunkande strandens vågbrott äro mångenstädes
utomordentligt tydliga. Särskilt på Kilsbergens sluttningar, som,
då havet nådde dem, lågo öppna för hela Östersjöns slagkraft,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
