Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUN K LINDQVIST
Fyra grupper kunna läti urskiljas, av vilka den äldsta kallas
trindyxtidens, den andra döstidens, den tredje
gånggriftsti-dens, den fjärde och sista hällkisttidens. Sistnämnda skede
var kortast; det omfattade endast ett par århundraden.
Sedan alla kända, tillräckligt noggrant lokaliserade fynd
från trindyxtiden utmärkts på en karta, alla döstidsfynd på
en annan karta o. s. v., ger oss jämförelsen mellan de fyra
fyndkartorna (å vidstående sida) — vilka representera var
sitt bebyggelseskede — tillfällen till åtskilliga slutsatser.
Kartorna från trindyx- och döstid tala mer oin en
strandbebyggelse än om slättbebyggelse i egentlig mening. Jakten
och fisket synas då ännu ha dominerat, även om en del
jordbrukare förmodligen funnits i landskapet redan under döstid.
Åkerbruket har egentligen endast under de två sista
stenåldersperioderna satt sin prägel på bebyggelsen.
Utan tvivel måste vi i denna omläggning av näringslivet
se ett av de betydelsefullaste skiftena i landskapets hela
kulturhistoria. Först nutiden har, vad beträffar den materiella
sidan av kulturen, förmått att genom en lång rad tekniska
uppfinningar åstadkomma en ny, lika genomgripande
omläggning av levnadsvanorna.
Och likväl är det icke åkerbrukets segertåg, som vållat
de mest påtagliga förändringarna under den närkiska
sten-ål dersbygdens successiva utveckling. Vad kartorna framför
allt berätta om, är de stora landvinningar, som naturen själv
besörjde. Det är egendomligt att tänka sig, hur generation
efter generation under stenåldern sett nya, allt värdefullare
odlingsmarker läggas till dem, fäderna beträtt.
Landhöjningens intensitet måste då ha varit vida större och dess effekt
följaktligen mycket lättare att iakttaga än i våra dagar.
När den äldsta fyndgruppens föremål — de spolformiga
eller cylindriska, vanligen av täta bergarter tillverkade
trind-yxorna — voro i bruk, d. v. s. för omkring ö 000 år sedan,
voro närkingarna kustbor, hänvisade till ett tämligen
oansenligt landområde med rikt utbildad skärgård inom det
nutida Västernärke, under Kilsbergens och Tivedens skoghöljda,
naturligtvis då föga gästvänliga bergmassor. Så gott som hela
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
