Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FÖRSTA NARKINGARNA
någon tillfyllestgörande förklaring kan ej ges, men en
gissning må väl dock tillåtas: har kanske den mäktiga, endast
på ett ställe av Svartån genombrutna Karlslundsåsen verkat
som en damm, vilken höjt grundvattensnivån eller på annat
sätt försvårat lermarkernas naturliga dränering? Den östliga
åsgren, som löper genom Örebro, är uppdelad på flera
isolerade kullar och har ej på samma sätt kunnat försvåra
Örebroslättens avvattning. Konstgjord dränering var under
forntiden ej att räkna med.
Se vi på kvaliteten, finna vi, att de gamla
stenåldersnär-kingarna på det hela taget hade en vida förnämligare
uppsättning redskap och vapen än deras grannar i Mälardalen.
De förra hade råd att importera flinta från sydväst i större
omfattning än de senare. Och även de av inhemska
bergarter tillverkade redskapen röja i Närke en smidigare
anpassning efter den sydskandinaviska flintindustriens
formväxlingar. Närkingarna följde alltså med sin tid i ovanlig
grad. Eller rättare: så gjorde inbyggarna i landskapets
bördigaste, tätast befolkade delar.
Det är utan tvivel jordens egen bördighet, som ger
förklaringen härtill. Götaland har särskilt förnämliga
stenåldersbygder på Falbygden och i Östergötland och Svealand äger
praktiskt taget ingen annan bygd likvärdig med den på Närkes
silur. Så väl på grund härav som genom det geografiska
läget kommo stenålderns närlcingar att inta en ställning som
föregångsmän och kulturspridare i förhållande till
Mälardalens fattigare inbyggare.
Ett annat uttryck för samma förhållande är den redan
berörda omständigheten, att Närke jämte Värmland är det enda
av de nutida svealandskapen, som i någon mån upptagit den
på västkusten (i Bohuslän) begynnande, men före stenålderns
slut över hela Götaland spridda seden att begrava i stenkamrar.
Ungefär på samma vis förhåller det sig, såsom vi sett, i fråga
om järnålderns ståtligaste monument, domarringarna. Vi gå
knappast för långt, om vi säga, att Närke hela forntiden
igenom företer en ovanligt stark samhörighet med götisk kultur.
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
