Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sr NK LIN DQVIS T
Del är egentligen först med fornborgarna och framför allt
med 1000-talets emellanåt rikt ornerade, men endast till några
tiotal uppgående runstenar, som ett starkare inllytande från
Mälardalen gör sig gällande.
I äldre tider gick utvecklingen långsamt. Därför är det
också, åtminstone med de medel, som stå oss till buds, svårt
att upptäcka någon väsentlig skillnad mellan den bygd, som
fanns i Närke mot slutet av stenåldern, seklerna närmast
efter år 2000 1’. Kr., och järnåldersbygden under det första
årtusendet e. Kr. Karlslundsåsen hämmar alltjämt
bebyggelsen i övre Svartådalen, men i övrigt omfattar järnålderns
liksom redan den yngsta stenålderns bygd i stort sett samma
områden, som i nutiden äro god bondejord. Däremot synes
forntidsbygden endast undantagsvis ha omfattat sådan jord,
som i egentligaste mening hör samman med de stora godsen.
Herresätena ha i regel ett ganska frapperande läge: längs
stränderna av Hjälmaren eller eljes på sådana marker, som
först genom 1800-talets stora sjösänkningar kunnat nyttjas i
full utsträckning. Den frågan kan framkastas: bero
storgodsen måhända främst av sådan jord, som de gamla
byalagen med sina många stridiga viljor och små resurser voro
oförmögna att sätta i brukbart skick och som först genom
godsägarnas målmedvetna utdikningsföretag kunnat läggas
under plog? De många strandgodsens tillkomst skulle i så
fall beteckna en betydelsfull vidgning av järnåldersbygden,
förspelet till 1800-talets än väldigare landvinningar.
» Hackhemmen», de på så många håll i skogarna
förekommande stenrösena, bestå uteslutande av små kullerstenar,
sådana som lossnat för spaden och hackan. De vittna tydligen
om primitivt svedjebruk. Vad man trott sig veta därom
återger Herman Hofberg sålunda:
»I längesedan försvunna tider - - så berättar bonden, då
han i sin skog visar på den mossbeväxta stenhögen — bodde
här i landet ett folk, som icke hade annat åkerbruksredskap
än hacka, varför de kallades hackhemmen. Detta folk var
övermåttan talrikt, men människorna så småväxta och svaga,
08
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
