Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄRKE I SVENSKA JÄRNHANTERINGENS HISTORIA
mannen i Uppland Birger Persson; i september 1316 blev hon
gift med Ulf Gudmarsson. De unga tu bodde på Ulvåsa i
norra Östergötland till omkring år 1335. Birger Persson hade
del i järnbergen på skogen Svin i Närke, med sannolikhet
trakten sydväst om och upp till nuvarande Svennevad,
således icke långt ifrån Ulvåsa. Vad var naturligare än att Ulf
Gudmarsson tillsåg sin svärfaders egendomar och bergsbruk
och alt hans unga husfru en och annan gång åtföljde honom
på dessa resor.
Hon bör således hava haft många tillfällen att se en svensk
masugn under blåsning. Att den ovanliga synen av de
flammande masugnslågorna slog den unga upplandsflickan och
fäste sig i hennes minne, så att hon medvetet eller omedvetet
begagnade den vid skildringen av skärseldens kval, är ganska
naturligt. Då ungdomsminnena sitta djupast och det dröjde
länge, innan hon kom utanför Sveriges gränser, vill jag gärna
i hennes bild se skildringen av en svensk masugn vid
1300-talets början. Lägger man så till, att de båda nedskrivarna
av hennes uppenbarelser, Petrus i Alvastra och Petrus i
Skän-ninge, haft sin verksamhet i samma landsdel och således även
de böra hava sett en masugn, blir sannolikheten att
skildringen avser en svensk masugn till visshet, så mycket mer
som Birgitta, om man undantar en pilgrimsfärd till
Trond-hjem omkring år 1335, ej företog någon utländsk resa förrän
åren 1341—1342, till Santiago de Compostela.
Ordet hytta möter oss ganska ofta i medeltida urkunderfrån
bergsbruksidkande orter, i köpebrev, arvsuppgörelser och
lagfarter, i donationer till enskilda andliga samt till kyrkor och
kloster m. m.
På grund av det ovan anförda gåvobrevet till Riseberga
kloster har man velat förlägga uppkomsten av den svenska
tackjärnstillverkningen till senare hälften av 1400-talet, dock
endast i ringa omfattning, ty egentligen anser man den
införd först under Gustaf Vasas tid. Förut skulle man endast
hava haft direkt järnframställning i små blästerugnar eller
blästror, obetydliga ugnar, som kunna uppföras på en eller
annan dag. Man tyckes sålunda hitintills hava satt likhets-
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
