Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL W A L D É N
Örebro slotts numera mest uppmärksammade sevärdhet,
rikssalen. »Den stora salen med 7 fönster» har väl knappast ens
under sin storhetstid varit försedd med någon mera påkostad
fast inredning; den har vid restaureringen fått behålla sin
karaktär av naken och nykter samlingslokal, och detta måste
betecknas som mycket tillfredsställande. För ett kvartsekel
sedan skulle här ha skapats en pastiche i stil med rikssalen
på Gripsholm. Man kunde också ha gått till den motsatta
ytterligheten: att ej göra något alls utöver de nödvändigaste
konserveringsåtgärderna. Nu fanns för det första knappast
någon äldre inredning att bevara, och vidare gällde det att
skapa en för modärna praktiska ändamål lämpad mötessal
av tillbörlig solennitet, värdig ställets traditioner. De tillskott
som gjorts förrycka icke helhetsverkan, som domineras av
vita, kala väggytor, djupa fönsternischer och det tunga, mörka
bjälktaket.
Även om man ej alltigenom kan förlika sig med de djärva
modärna tillsatserna och även 0111 man icke helt kan värja
sig för intrycket, att de principer, som varit ledande för del
inre restaureringsarbetet på Örebro slott, i mer än ett fall icke
tillbörligt respekterat monumentets integritet, måste dock vad
som skett, och främst då den storslagna rikssalens
återställande i värdigt skick, hälsas med oförställd glädje.
Jämte rikssalen förtjänar matsalen i landshövdingens
våning numera nämnas såsom byggnadens måhända
märkligaste rum. Det har ett företräde så till vida, att det är det
enda rum på slottet, där den äldre utsmyckningen blivit
bevarad i någon större omfattning. Landshövdingen Johan
Abraham Hamilton lät på 1770-talet, delvis med tillskott av egna
medel, dekorera salen »i wåder och faconer» i grå oljefärg.
Under 1800-talet gick denna diskreta rokokoinredning till
spillo, men så stora delar av densamma hade dock bevarats
under senare tillkomna paneler och tapeter, att salen nu
kunnat återställas i tämligen ursprungligt skick.
Av än större konsthistoriskt intresse äro emellertid de
tyvärr obetydliga rester av murmålningar från tiden omkring
1600, vilka anträffats i de i nordvästra tornet belägna rum-
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
