Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅNS MANNERFELT
Sveriges huvudförbindelse med Norge utgick dessutom från
Örebro, liksom kontroll härifrån kunde utövas över dem,
som byggde och bodde norr om Långheden.
Inflytandet skärptes därigenom, att trafiklederna här
vintertid i stort sett voro oförändrade. Ofta går ju vårt
vintervägsystem över marker, där sommartid är vägatomt. Men den
bekväma övergången över Svartån och sjöarnas samt
mossmarkernas läge avgjorde tidigt vägruskningen till Örebros
fördel. Sankmarkerna följa merendels längs åsarna och
medföra att vintervägarna ofta gå invid sommarvägarna. Och
där man seglade om sommaren på Hjälmarens böljor, kördes
vintertid siäddonen på isarna.
Ett brev från Gustaf Vasa till Sten Eriksson Leijonhufvud
och Klement Hansson från Älvsborg i mars eller april 1540
kastar ett blixtljus över en del av de här berörda
vägförhållandena. Jag tillåter mig fördenskull här inflika en
orientering och ett utdrag ur brevet. Under konungens
Västgötaresa voro hans »livhärskap», sönerna och lilla dottern
Katarina, lämnade på Örebro slott men skulle nu flyttas till
Öre Kungsgård. Konungen skriver bl. a. angående resan:
»Så vette vi icke till visse huru det bäst ske kan, antingen
till lands eller vatn, efter vi icke till skäls vetta, vad före
thär uppe är. Men, dock på eders förbättring, syntis oss
likast vare, att var isen vore stark, att the droge Hjälmaren
uppå en mile när Arboga och sedan thär utöver mon. Item
thär som och sjön ginge ren, att the då färdades med herr
Lars Siggessons skärjebåt, när fagert och stille väder vore,
dock ingalunda med segel, och måtte skeppar Anders vara
thärhos. Item var the och skulle draga över land, kunde
då barnen alle vare uti rossbåren, och thärunder måtte vare
starke häster och the, som väl stive ginge.»
t1 rån vågriktningarna går tanken gärna till vägarnas
beskaffenhet och reselivet. Närkevägarna och kvarteren voro
föga bekväma. Engelsmannen Whitelocke, som i december
1653 reste till Stockholm från Göteborg över Örebro,
antecknar bl. a., att han var två dagar i en skog, Tiveden.
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
