Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THYKA LUND
Sverige var icke ett vackert land enligt äldre
skönhetsnorm. Man hade en annan landskapsuppfattning förr. Både
renässansens och barockens människor — med undantag för
några få finsmakare — beundrade det lummiga, välodlade,
välgrupperade slättlandet och uppskattade ej skogs- och
berglandskapet som ett skönhetstecken.
Enbart avskräckande tyckes en sådan natur som Smålands
ha verkat på Heberer von Bretten, som år 1592 reste genom
landet för att framföra de kurfurstliga pfalziska
lyckönskningarna till hertig Karls andra förmälning. »Några kalla
Småland Skönland, men det är sagt på ironi, ty landet är
uppfyllt av idel vilda bergknallar, ja snart sagt ingenting annat
än sten, klippor och skog.» Hans vänner i Rostock hade
också före avresan skämtat med honom och sagt, att i
Sverige skulle han finna ett välsignat land, men mera rikt på
skogar än andra saker.
Det näringsgivande landskapet, ej det vilda, orörda var
ideal. Därför fruktade Erik Dahlbergh, att främlingarna skulle
få ett ofördelaktigt intryck av Sveriges natur vid inresan
genom skärgården till Stockholm och gjorde i sin
Stockholmsbeskrivning ett rörande försök att ta den svenska
naturen i försvar. Man skulle visst inte tro, att Sverige i sin
helhet var uppfyllt av sådana obevuxna och kala
bergstoppar, som man ser vid infarten till Stockholm, skriver han.
Nej, tvärtom var det rikligt försett och begåvat med de
skönaste fält, dalar och fruktbara skogar samt fiskrika vatten.
»Ty om också dessa öar och klippor delvis stiga himmelshögt
ur vattnet upp i luften, äro dock somliga av dem nedtill så
skönt bevuxna och blandade med allehanda fruktbara träd, de
härligaste blommor, små skogar, ängar och liknande, att man
har en alldeles särskild och angenäm lust att se dem. ..»
Mälardalens mjukare, leende linjer avlocka i allmänhet
främlingarna ett erkännande och Uppsalaslätten griper med
det hemvanas behag de utländska slättbornas hjärtan och
betygas vara »den skönaste, ljuvligaste och fruktbaraste
trakten i hela Sverige». Ett frikostigt beröm — men
förklarligt genom den tryckande längtan slättbon känner efter
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
