Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THYKA LUND
vade en förklaring och ett försvar för att kunna uppskattas
av tidens människor, som voro inställda på ett annat
skönhetsideal.
Det svenska vinterlandskapet verkar förvirrande på
främmande ögon, ovana vid snö och isar: man vet ej rätt vad
som är land eller isbelagd sjö. Om Uppsalaslätten skriver
fransmannen Ogier: »Jag tror, att det var en slätt, ty se det
kunde jag icke; den tog sig ut som en sjö, isbelagd och täckt
av snö.» De evigt gröna barrträden i de svenska
vinterskogarna väcka förtjusning. »Gröna voro dessa träd, ty varken
vindarna eller vintern skaka av deras blad; det var granar
och tallar, riktiga skogsjättar, så underbart sköna, att jag
hädanefter ej undrade på Xerxes’ kärlek till platanerna.»
Svenskarna själva betygade, när de paraderade officiellt,
att de visst inte ville förbyta »sina sniöfulla berg, stora och
willa skogar, samt brusande forssar, uti andra länders stillare
watten, zirliga trägårdar, och af hetta brännande
släteinar-ker» . . . Och när det gällde vintern, kunde man tänka sig
någon större »beqwämlighet, med hwilken man här om
win-tern öfwer isen och sniön kan fortkomma». Under dessa
århundraden smaka dylika uttalanden en blandning av
uppriktig patriotism och räv- och rönnbärsförsvar gentemot de
lyckligare lottade länderna. Ännu var del ett par
århundraden innan romantiken inbröt med allmänt svärmeri för orörd
natur och fjällandskap. De svenska dagboksanteckningarna
från resorna tala också ett annat språk, när hjulen ramlat
av kärran och man kört ned sig på isarna.
Att besöka Norrland för att njuta av naturens skönhet,
något så otänkbart föll överhuvud ingen förnuftig människa
in. Norrland hade möjligen det underligas, men alldeles säkert
ej det skönas dragningskraft på sinnena. Lappland ansågs
vara så »mächta bärgachligt oiämpt och faseligit, så at den
där en gång rest hafwer, skall wäl inte åstunda, at för Lust
skull olftare komma den wägen mehra».
I järnvägarnas, bilarnas, de flytande hotellens och
flygmaskinernas tid har man svårt att göra sig en föreställning om
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
