Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T HYRA LUND
och kom därför att spela en roll motsvarande både vår tids
Turistförening och Trafikförbund. Goda härbärgen inrättades
i klostren, och prästgårdarna stodo öppna för de vägfarande.
Så kom reformationen. I Sverige bibehölls seden att
prästgården skulle härbärgera och skjutsa de resande. Här kunde
de vägfarande få bättre nattlogi och mat än i bondgårdarna.
Dessutom voro prästerna språkkunniga värdar; litet latin till
husbehov kunde alltid de resande i den gamla latinskolans
tid. Därför uppmana de gamla resebeskrivningarna den som
reser i Sverige att ta in hos präst eller kyrkotjänare, om han
»vill äta eller dricka efter landets lägenhet», eftersom det är
så få öppna värdshus.
Prästgårdarna voro liksom bondgårdarna uppförda av
ohyvlade furustockar. De låga husen voro näver- eller torvbetäckta,
vilket gav taken »ett utseende av en äng» 0111 sommaren.
Timmerväggarna voro invändigt dragna med bonader eller
också strålade väggar och tak av brokiga målningar, »om
än just icke av flamska eller italienska mästare». Det hela
verkade dock inbjudande.
I prästgårdarna åt man ofta gott — prästgårdsgässen voro
berömda. En stor mjölkbunke med salt smör och en väldig
ost inledde och avslutade måltiden. Ostarna voro
omfångsrika som ploghjul och väckte ständig förvåning hos
främlingarna. Ostens storlek var ett tecken på hushållets
rikedom. I prästgårdarna voro ostarna skönt sirade med verser
intryckta i ostmassan:
Osten må blott presenteras,
När festdagar celebreras.
Mellanleden i måltiden utgjordes av kött, kokt fisk plus
elt par stekta tuppar eller höns. Allt kraftigt kryddat med
muskot, nejlikor, peppar, kanel, ingefära, saffran, salt och
socker. — Svenskarna satte värde på kryddor i maten och
några kryddpåsar var alltid en välkommen skänk till
husmödrarna. De myckna kryddorna och allt socker och mjöl
i maten väckte förtvivlan i ovana gommar, men den
överströmmande svenska gästfriheten lyckades vanligen utplåna
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
