Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅ SÅG M A N S V 12 I! I G K U N I) K H 1 5 O O - O C H 1 6 O 0 - T A L 12 N
Bad på 1600-talet. De svenska badhusen med sin ångheta bastu och sin kvinnliga
betjäning förvånade — då liksom än idag — den främmande resenären.
läsaren »kan bliva mera vilseledd än instruerad av dem»
och att fastän snön betäckte jorden under vintern, spirade
ändock växtligheten nästa vår.
Upp till det avlägsna Lappland begav man sig icke; man
nöjde sig med att köpa ett par lappstövlar i Stockholm och
heskåda renarna i konungens djurpark på Djurgården —
dessa underliga renar, som berättades vara lika härdiga som
kameler och kunna löpa 30 mil på ett dygn. Till och med
i Stockholm förföljdes man liksom överallt i landet av de
besvärliga backarna, när man skulle vandra omkring för att
titta på »sevärdheter». Storkyrkan besöktes och man
beundrade Sankt Göran och draken och funderade över
ål-pelarens gåtfulla inskrift. I kyrkan på Gråmunkeholmen
besåg man konungagravarna och Torgils Knutssons grav. Det
gamla slottet med Tre Kronors höga torn och de glänsande
gröna koppartaken tyckte man vara en härlig byggnad, men
att vallgravarna voro fullkomligt torra, fastän slottet låg så
nära hamnen, kunde man ej förstå. Uppströmmen i
Norrström, som icke inföll på tiderna för ebb och flod och visade
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
