Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅ SÅG MAN SVERIGE UNDER 1 5 0 0- O CII 1 0 0 0-TALEN
marknaderna. Regnard säger sig år 1681 ha sett lappguden
Seitäs altare på en ö vid Torneträsks utlopp. Den av blod
och fett flottige stenguden stod med hustru, barn och drängar
bakom högar av offrade renhorn. På lappmarknaden kunde
Regnard köpa mårdskinn eller 3 vita rävskinn för 1 daler,
och en björnfäll var icke mycket dyrare. Under marschen
genom skogarna höllo fransmännen den fruktade kölden på
avstånd genom så kraftiga lägereldar, att skogsbrand rasade
14 dagar efteråt, och lapparna sade, att det blott behövdes
3 eller 4 fransmän för att på 8 dagar bränna slut alla landets
skogar.
Tidens kuriositetsintresse var starkt och som värdig skänk
till sina respektive potentater sökte diplomaterna att få med
sig några renar och lappar från Sverige. Men planerna
strandade på lapparnas envisa vägran att resa med, trots att
White-locke t. ex. bjöd dem 50 riksdaler för besväret.
Det förundrade de främlingar, som besökte Stockholm
under stormaktstidens första årtionden, att en huvudstad i ett
så vidsträckt rike och huvudpunkt för så många provinser
var inklämd på några kala klippor. Den över holmarna
spridda stadsbebyggelsen gjorde tydligen ej något
imponerande intryck, och Whitelocke avgav det slutomdömet om
huvudstaden, att alltsammans utgör, »då det lägges tillhopa, en
ganska snygg och vacker Stad». Men när på 1670-talet
krigs-förmögenheterna hunnit omsättas i stora fransk-italienska
palats bli omdömena något mer entusiastiska. Den
fransk-betonade prägel, Stockholm länge ansetts äga, påstämplas
tydligen staden under 1650—60-talen, ty Magalotti skildrar livet
i staden sålunda: »Betraktar man lyxen i denna stad, icke
blott i avseende på byggnader utan även i vagnar, hästar, i
trädgårdarnas utsmyckning, i lusten att följa moderna, i
begäret efter franska galanterivaror och engelska manufakturer,
i belevenhet och artighet om också icke i smak, i förkärleken
för italienska parfymer m. m., så skulle man kunna taga
Stockholm eller rättare sagt hovet i Stockholm för en av de
mest lysande kolonier, som fransk arbetsamhet och rikedom
anlagt för att lägga i dagen vårt århundrades svagheter.»
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
