Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ SOM MAR EXPEDITION I DE BOHUSLÄNSKA SKÄREN
hem. När di kom å ville ge henne fisk, så ville ho inte ha’n.
I har för dåli hustru’, sa ho, ’ho har inte skummat fisken’.
De gick en da å två dar, å ho ville inte äta. Så kom dom
hem mä rocker. Då sa ho: ’de e våre subhlegriser’. Så måste
di fare tebake där di hadde tagifna. A då kom havfrua opp
å sa: ’För I var snälle å komme tebaks med flicka, ska de
gå Er väl. Två ska bli rike på Koster, men en ska alltid
vara ur(van)sinnig, å jaggu har de inte slagit in. Om de e
sant som di gamle säjer te varandre.»
Då jag ser denne mer än sekelgamle man framför mig och
hör honom berätta, frågar jag mig i vilken tid jag befinner
mig. Då Per Kalm 1742 reste i dessa trakter berättade
gamlingarna för honom 0111 havsfrun. Det är snart tvåhundra
år sedan, och ändå . . . Men det är också mycket annat som
lever kvar. Kalm berättar omständligt hur man bonar om
sina hus mot vinterns storm och köld: på Koster fanns en
ladugård, som ännu var fodrad med sjötång och bräder på
samma sätt som han beskriver.
Minnet av den sista sillfiskeperioden lever ännu i full glans.
Sedan sillen yppat sig vintern 76 och börjat gå till i rikare
och rikare stim blev det bråttom längs hela kusten att skaffa
vadar. På Koster köpte man de första landvadarna från Norge.
Båtbyggarna inne på Rossö och Tjärnö byggde de jättelika
ekor, som man använde vid landvadsfisket. Ännu finnas några
enstaka exemplar av dessa båtar i behåll; vi sågo en vadeka
som var meter lång. Ett vadlag hade alltid tre ekor. I
den största, vadekan, låg vaden, i en något mindre, linekan,
var tågvirket till den ena av vadens armar uppskjutet och i
den minsta, kännekan, hade vadlagets förman, vadbrusen,
sin plats. Sedan vadbrusen fått känning av sillen på sin
känne-dörj, sattes vaden med fart i en halvcirkel, under det att
vadekan och linekan i var sin riktning rodde mot land. I
vardera av dessa båtar voro enkla spel fastgjorda, med vilka
man drog vaden in mot land. Med stora kassar håvades sillen
sedan ombord i uppköparnas båt. Det berättas på sina håll
att uppköparna tävlade om rätten att köpa sillen, men den
som först kastade in en dunk med brännvin i vaden skulle
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
