Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN T. KJELLBERG
mer för denna industri. Det må vara, att bergen kunna bliva en
ny källa till rikedom för vår kust; för den som älskar den
bohuslänska naturens skönhet, är stenindustrien en förhatlig
fiende. Var man far söder om Fjällbacka äro bergen
söndersplittrade och översållade med kringvräkta stenmassor, som
icke ansetts värda att bearbeta. Den hemskaste anblicken
bjuder trakten kring Gravarna, där bergen vart ögat når äro
översållade med skrotmassor. Huru länge skall man få hålla
på att flytta från berg till berg och liksom blott skumma av
den lättåtkomligaste graniten? Detta synes vara ett spörsmål,
som icke blott bör dryftas ur naturskyddssynpunkt utan
även skärskådas ekonomiskt, ty den tidpunkt torde väl icke
vara avlägsen, då man är tvungen att organisera
stenbryt-ningen med hänsyn till den framtida utvinningen.
Men jag stoppar dessa sorger i en säck, min mening kan
säkerligen icke ändra dessa förhållanden och dig, käre läsare,
tröttar den bara.
Vi hade lämnat Fjällbacka och tagit en titt på det
ryktbara Florö, där arbetare just voro ifärd med att bättra på de
värsta skavankerna på Abelas krog. Bland bråten i det gamla
huset hade man träffat på en motbok från 1881 för Abela
hos en Göteborgsfirma. Den visade det året från denna enda
firma -en slutsumma på 15 000 kronor, vilka gått åt till
brännvin och konjak. När man erinrar sig, huru billigt det
kann-vis sålda brännvinet var den tiden, så ligger det tydligen
ingen överdrift i sägnernas uppgifter om de floder av sprit,
som strömmade ur denna källa.
Vinden blåste kraftigt upp och på Kalvöfjorden måste vi
ta in rev, en manöver, som vi nu voro mycket skickliga i.
Med ångbåtsfart gingo vi in i det smala Hamburgsund, där
de svarta och röda bojarna, som markera farleden, lågo längs
»Stellas» sidor som tvenne pärlband. Här är nöjsamt att fara.
Bebyggelsen är tät längs hela övre delen av sundet, och man
tycker sig färdas på en bred landsväg genom en enda lång
radby. Vid Uddens brygga blevo vi nödsakade att lägga till
för natten på grund av stormen.
Påföljande dag lyckades vi ta oss fram till Hunnebostrand.
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
