Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIANLIV I VÄSTERGÖTLAND
garna kring Hindås och Nedsjöarnas isar gått upp. Där har
varit liv och fart hela sommaren, ungdomar från olika delar
av landet ha legat här, flickor först, pojkar sedan, och idkat
ett härligt, friskt idrotts- och friluftsliv i Svenska
turistföreningens sommarhem för skolungdom. Det har varit lekar
och idrott, vandringar och färder, till fots och i kanot, i
vanliga och i kanadensiska. Man har paddlat och badat, tältat
och lagat mat, levt lägerliv och lärt sig tältvett.
Nu är det slut för i år. Nu ha de vänt åter, de sista
pojkarna, till sina hem och sina skolor. Men några stycken
äro ännu kvar. De skola med på en avslutningsfärd med
indiankanoterna, en långtur från sjö till sjö, genom åar och
strömmar, runt genom Västergötlands skogiga, vattenrika
trakter.
Det skall inte bli en vanlig liten tur till närmaste holme
med tältförläggning över en enda natt och morgonkaffe och
så återfärd till Hindås med dess färdiglagade mat och
bäddade sängar. Här skall bli vildmarksliv, visserligen under
blott några dagar, men ändock, och vildmarksliv mitt i de
trakter där järnvägar och landsvägar dra sina nät och städer
och byar ligga tätt. Inte skall man veta på morgonen var
lägret skall slås för natten, inte skall man söka sig till
gårdar och byar eller lador och logar, man skall leva verkligt
vildmarksliv — mitt i en kulturbygd. Och man skall inte
behöva knoga sig trött i snåriga skogar och besvärlig terräng
med tunga ryggsäckar och väldiga bördor av tält och filtar
och slåss med flugor och mygg och få bläsor på fötterna
och ömma axlar och kanske dåligt humör. Man skall leva
gott, nästan bekvämt, men dock långt ifrån lättjefullt. Ty
man har kanoter, indiankanoter med hjuldon, och i dem
ligger allt som behövs. När man paddlat över en sjö och
vattnet tar slut, drar man upp dem på land och sätter
hjuldonen under. På ett par ögonblick äro de förvandlade till
behändiga bagagekärror, som lätt och lekande rulla fram
över vägar och stigar och genom terräng också, 0111 så skulle
behövas, till nästa sjö. Och kniper det, bär man dem som
andra plankor. Tyngre äro de ej.
IB. Svenska turistföreningens årsskrift 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
