Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIAN LIV I VÄSTERGÖTLAND
Förf. foto.
Vid Ömmerns sydligaste vik.
Ömmern är en härlig sjö, full av öar och holmar,
skogiga, vilda, obebodda liksom dess stränder. För ett par
timmar sedan voro vi mitt bland bebyggelsen, nu äro vi ute i
vildmarken. Intet spår av människor se vi längre, ej en stuga
vid stranden, ej ett stängsel. Det är bara skog och sjö.
Det börjar bli middagsdags. Vi sätta kurs mot en av
öar-na, gå upp i lä av den och spana mot stranden efter lämplig
landningsplats. Den är stenig och föga inbjudande. Skogen
står tät, de yttersta träden krypa ner till vattenbrynet och
sträcka sina grenar långt ut över sjön. Man väntar blott att
en älg skall sticka fram sin stora niule ur grenverket,
undrande över dessa främmande inkräktare, eller åtminstone ett
ängsligt och nyfiket rådjur. Vildmarksstämningen börjar ta en.
Men det blir inga älgar och inga rådjur. Blott en and
lyfter från vassen bredvid och en snäppa flyr drillande bort
utefter stranden.
Vi sakta farten, bogpaddeln spanar över vattnet efter
förrädiska stenar. Det är han, som har ansvaret. Försiktigt
glida vi fram. Så tar tätkanotens botten i en sten. Halt!
En kanot är en kanot och ingen vanlig båt, trots sin hela
trästomme, klädd med lackerad väv. Den är ömtålig.
Bogpaddeln kliver i, barbent eller barfota, om han ej har
vattentäta skor, och försiktigt föres kanoten i land.
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
