Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJURGÅRDEN
O. Haltdin foto.
Djurgårdsekar.
rajgräs och andra främmande intränglingar breda ut sig i
tröstlös enformighet. Men på mera undanskymda eller
avlägsna platser ha många av lund- och lövängsväxterna lyckats
hålla sig kvar; har man tur, kan man ännu bland
busksnåren hitta så pass granntyckta aristokrater som Festuca
gigantea, Cardamine impatiens eller Corydalis pumila; jag
vet minst en örtbacke, som alltjämt hyser Draba muralis,
Sedum sexangulare och Veronica spicata; och vid en bergrot
just på det nuvarande utställningsområdet växte åtminstone
för ett par år sedan gulsippor och vätteros. Och framför
allt ha vi kvar Djurgårdens förnämsta prydnad och stolthet,
ekarna. Inga träd i Sverige äro väl så älskade som de.
Särskilt de bland Djurgårdens ekjättar, som resa sig i
imponerande ensamhet ute på gräsbackarna, ha upphört att endast
vara namnlösa massor av ved och grönska och var för sig
blivit personligheter med individuell uppsyn och individuellt
kynne. De äro inte träd som alla andra, de äro
vördnadsvärda och vänliga patriarker, som släktled efter släktled lärt
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
