Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LA LEUFVÉN
Ankarede lappkapell, men då dessa voro i ännu sämre
tillstånd än sjön Sannaren, voro vi tvungna att fara runt. På
grund härav fingo vi en mycket påfrestande uppförsbacke
nästan till krönet av Mesklumpen. Den avlockade oss
åtskilliga kraftuttryck medan vi knogade uppåt tum för tum, men
äntligen var den besegrad och vi njöto med vidöppna ögon
segrarens lön, utsikten.
Bakom oss i djupet låg Ankarvattnet och på dess bortre
strand byn med samma namn, vars ståtliga gårdar krympt
ihop till små fäbodstugor, som tycktes söka skydd av den
mäktiga skogen. I sydost hade vi Ankaredsbergen, som
uppradade bakom varandra liknade ryggkotorna på något
jättestort sagovidunder. Rätt i söder blånade den tillsynes
oändliga Stora Blåsjön, som verkligen gjorde skäl för sitt namn.
Efter en stunds vila bar det utför, och nu märkte vi att
civilisationen alltmer närmade sig. Det dröjde inte heller länge
förrän vi passerade de bägge byarna vid Stora Blåsjön.
Härifrån begagnade vi oss av Sveriges högst belägna och
troligen vackraste ödebygds väg, som efter en kort stigning bar
utför nästan hela sju kilometer. Det enda som i någon mån
minskade vår hastighet var elt otrevligt snöglopp, som strax
innan vi kommo fram till Jorm övergick till ösregn. Då vill
jag lova det kändes skönt att komma inomhus, i synnerhet
när man hamnade i en så idealisk gästgivargård som Enar
Jonssons.
Morgonen därpå var det otäckt ruskigt väder med flera
grader varmt, snöblandat regn och våldsam storm, varför vi
fingo en ofrivillig vilodag i stället för den tur till Selkentjahke
som vi tänkt företaga utan större packning.
Långfredagen den 29 mars skulle visa sig vara en i flera
bemärkelser lång fredag. I motsats till föregående dag var
vädret idealiskt, och vi hade beslutat oss för att nå fram till
Viken. På morgonen fingo vi av Enar Jonsson det rådet att
begagna vägen över sjön, då han erhållit meddelande att ån
ett par kilometer bortom Jorm hade gått upp och var omöjlig
att passera. Men med vår erfarenhet tyckte vi att Jormsjön
verkade minst lika hopplös som de föregående sjöarna och
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
