- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1930. Närke /
321

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I BERNHARD ELIS MALMSTRÖMS OCH ANGELIKAS BYGD

C. Fries foto.

Allén vid Södra Holmslorp, Bernhard Elis Malmströms fädernehem.

därniserad, under det att flygelbyggnaderna i det hela fått behålla
sin ursprungliga prägel. Den som söker minnen från Malmströms
dagar känner sig smått besviken. Var det verkligen i denna trygga
och vänliga omgivning, han diktade sina tåredrypande sorgekväden?

Men man bör spara sina reflexioner, tills man gjort en vandring
i den stora trädgården. Där möter man än i dag något av den
stämning man söker. Vid sidorna av den breda mittgången stå
långa rader av gamla knotiga och förvuxna aplar, och över ett
par bersåer sänka hängaskar stillsamt sina slokande grenar. Borta
vid muren, där de vida åkerfälten ta vid, ha träden fått växa upp
i ostörd frihet. Där resa sig skyhöga aspar med darrande löv,
där breda väldiga ekar och popplar ut sina skuggiga kronor, där
växa lindar, lönnar, björkar, lärkträd och skymmande granar kring
kärleksgången eller kärleksallén, där gårdens ungdom förr
brukade gå och svärma i skumma kvällar.

Hur väl minns jag inte, när jag första gången stod här en
höstdag för flera år sedan. Luften var blekt genomskinlig och
sällsamt stilla. Träden buro ett och annat gult stänk, och då och
då singlade ett löv till marken. Utanför muren lågo de avmejade
fälten dystra och kala. Inte ett ljud hördes åt något håll. En
stark känsla av övergivenhet och beklämning grep mig. Vid detta
tillfälle förnam jag verkligen något av det vemod, som tonar i
klagosången över Angelika — en fläkt av »dödens, förgängelsens
språk, kärnan av levnadens dikt».

21. Svenska turistföreningens årsskrift 1930.

321

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:05:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1930/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free