- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1930. Närke /
324

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I BERNHARD ELIS MALMSTRÖMS OCH ANGELIKAS BYGD

något årtal har man ej hittat där. I de små vindsfönstren finnas
ännu de blyinfattade grönskimrande rutorna kvar. Den södra
flygeln är försedd med en vällingklocka, och järnflöjeln som svänger
ovanför huven bär årtalet 1754.

Gårdens nuvarande ägare, hr Gustaf Pettersson från Edsberg,
visar oss omkring i rummen i manbyggnaden. Den stora salongen
bevarar ännu, trots uppkomna defekter, mycket av sin
ursprungliga förnämitet. De rappade väggarna äro målade i grått och
upptill försedda med en tandad fris. Över de tre fönstren och de
tre dörrarna äro medaljonger målade i grått, vitt och blått. Det
säkra utförandet vittnar om att en övad hand fört penseln, men
varken konstnärens eller motivens namn stå angivna. En
medaljong upptar en Panfigur och en satyr, en annan några personer,
som öva musik, en tredje ett jaktmotiv, en fjärde en människa
framför en mörk grotta med en dödskalle vid ingången o. s. v.
I salen en trappa upp äro väggarna klädda med gamla tapeter
i blått mönster. De gamla kakelugnarna i några av rummen äro
tillverkade i Marieberg och mycket prydliga. Liksom målningarna
bära de gustaviansk prägel med vissa övergångar i empire.

För den stora allmänheten är Loviseholm mest känt som
Ange-likas barndomshem, och kring hennes unga gestalt diktar ännu
folkfantasien sina legender. Egendomligt nog levde här några år
senare (1842—1846) en ung kvinna, som kom att spela ungefär
samma roll för en skald som Angelika. Hon hette Hedvig och
var dotter till gårdens dåvarande innehavare, inspektor Erik
Nor-ström. Henne ägnade Nils Fredrik Sander (bondson från Sanna,
Vintrosa, född 1828, död 1900) den vackra diktsamlingen »Den
fallande stjernan — sånger till Selma». Och liksom Malmström 1840
fick Svenska akademiens stora pris för dikten Angelika, fick Sander
13 år senare samma pris för sina sånger till Selma. Båda
skalderna vunno sin största berömmelse genom dikterna till
Loviseholms sångmör, båda blevo också invalda bland de 18 odödliga
och båda förblevo hela sitt iiv ogifta. Icke utan skäl kunde skalden
A. T. Gellerstedt, som efterträdde Sander i Svenska akademien,
i sitt minnestal över denne tala om »den för mer än en skald
ödesdigra herrgården Loviseholm».

Det vore givetvis önskvärt, att dessa gamla intressanta
byggnader med sina kulturminnen kunde bevaras för framtiden.
Loviseholm skulle bli en ståtlig och värdefull hembygdsgård. Men hur
åstadkomma de härför nödiga medlen? Var finna mecenaterna?

Har man besökt Södra Holmstorp och Loviseholm, vallfärdar
man gärna därefter till Angelikas grav vid Lillkyrka vackra tempel
pä den ljusa norra Hjälmarstranden. Kyrkogården kransas av
höga lummiga träd, och gravarna äro väl vårdade, flertatet prydda

324

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:05:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1930/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free