Svenska Turistföreningens årsskrift / 1931. Härjedalen / 4 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Härjedalen. Kulturbygd och vildmark av Gustaf Näsström

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Landsvägen har i vår tid nått fram till byarna i fjällkanten. Här kör den gamle postiljonen på sista vinterföret ut från Ljungdalen. C. G. Rosenberg foto.

skogsmänniskor eller ömkas som en skock styvmoderligt behandlade
vildmarksbarn. Det vill reda sig självt, och det reder sig självt.
Det vill känna delaktighet i nutida svenskt samhällsliv, och
det tillgodogör sig därav vad det anser sig behöva. I
Högvålens by, den högst belägna byn i hela Sverige, går man
och längtar efter en rejäl trerörsmottagare utan att besinna,
att jazzmusiken från Savoy Hôtel föga höves ödemarkens
friborna söner och dygdädla döttrar, och när den störste
renägaren bland lapparna i Storvallen har ärende nedåt bygden,
sätter han sig vid ratten i sin bensinkarriol och kör som ett
jehu efter vägarna utan en tanke på hur hänsynslöst han
chockerar den etnologiska stilkänslan hos de häpna turisterna
vid vägkanten. Detta är ju både naiva och horribla
symtom, men man får ta dem som de äro, uttryck för en
barnslig längtan efter drägligare och mera stimulerande
livsvillkor hos människor, för vilka livet varit kärv och
slitsam vedermöda. Å, låt oss slippa teaterbönder och Skansenlappar,
låt oss unna dessa varelser att vara stillösa i våra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>