Svenska Turistföreningens årsskrift / 1931. Härjedalen / 6 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Härjedalen. Kulturbygd och vildmark av Gustaf Näsström

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I fjälldalarna lever ännu Gammalsverige; högt under berget ligger bondens knuttimrade gård med sitt mossiga torvtak. Från Funäsdalen. C. G. Rosenberg foto.

asociala mentalitet ha icke i nämnvärd grad trängt in i den
bofasta befolkningens kynne. Visst har det bränts i Härjedalen,
framför allt i början av 1920-talet, då banan från Sveg
till Hede byggdes, och visst stiger väl alltjämt mot skyn den
vita röken från ett ensligt lönnbrännarkyffe eller doften av
en jäsning, dold bland snåren i en dunkel skog. Men var i
vårt land tändas ej sådana brännoffer åt rusets och glömskans
plussiga gudom? I Härjedalen har denna ruskiga trafik
numera en mindre omfattning än i t. ex. Hälsingland, och
att allt ej heller står rätt till i grannprovinsen Dalarna,
därom vittnar själva kreaturens suckan i en notis ur en
stockholmstidning från sommaren 1930, av vilken en illmarigt
leende härjedalsbonde räckt mig ett urklipp: »I villande
skogen. Från Borlänge meddelas: En ko i tämligen berusat
tillstånd anträffades i lördags i Grangärdeskogarna. Det befanns
att kon råkat på en jäsning i skogen. När kons ägare spårat
upp hembränningsplatsen, var kärlet, där jäsningen förvarats,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>