Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Härjedalen. Kulturbygd och vildmark av Gustaf Näsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan 1924 det enkelt vackra sjukhuset, ritat av Ivar Stål,
i en stilla och höglänt skogsbacke, och där stå 34 platser
öppna för patienter från hela Jämtlands län.
Ungefär lika långt som mellan Stockholm och Uppsala är
det mellan Härjedalens andliga centrum och dess världsliga,
municipalsamhället Svegsmon. Låt mig fälla några ord till
förbön för detta vittberyktade Sveg, som dess namn lyder i
tågtidtabellen. Jag såg det första gången 1912, och i 18 år har
det stått för minnet såsom en inkarnation av allt det
smaklösa och kafésjaskigt trista, som vi pläga inlägga i ordet
municipalsamhälle. Men när jag återsåg Svegsmon förliden
sommar, hade det fått en ny karaktär. På den flata sandmo,
där till för ett par decennier sedan en gråskäckig kyrkstad
kurade invid det stela empiretemplet, har en modärn,
stads-liknande samhällsbildning vuxit ut med breda, raka,
björk-planterade och grusade gator och med en i stort sett riktigt
hyfsad arkitektur, som visserligen tillåter sig några fatala
hörntorn och snickeri- och plåtsaxfröjder men som också
uppvisar enkla och redbara hyreshus och verkligt passabla
villor. Liksom kungen bor i det förnämsta huset i
Stockholm, så residerar, helt konsekvent, den ledande skogschefen
i det pampigaste chåteaut i Sveg, men i en gammaldags villa
i utkanten av samhället bor, vördad och älskad, den man,
som framför alla andra gjort Sveg till det civiliserade
samhälle, det nu är, nämligen f. landsfiskalen Olof Bromée. Nu
kan han, med sitt fina och försynta leende, vandra omkring
på den gamla kyrkplatsen och se svensk social och
ekonomisk organisationskraft manifesterad i det vita lasarettet, det
strängt formade tingshuset, den ljusa, rymliga
skolbyggnaden, järnvägsstationen, skogsbolags- och bankkontoren, de
välskötta hotellen och de många rikhaltiga butikerna. Att en
sommarkväll, då aftonsolen cinnoberglödgar tallarna i
skogsbacken på Ljusnans södra strand och rymden susar av
trånsjuk längtan, promenera på stationsperrongen i Sveg bland
jägmästare, tjänstemän och sjuksköterskor, som vänta på
dagstidningarna med 10,2 o-tåget från Stockholm, är att känna
den svenska landsbygdens litet blyga och stela men trygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
