Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pilgrimsvägar i Härjedalen av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta ej vara fallet, har skildringen likvisst ett ej ringa
intresse som vittnesbörd om en främlings intryck från en
sommarfärd genom nejder, vilka brukade passeras av pilgrimerna
på deras vandring »till sankt Olof». Nämnvärt olika kunna
förhållandena ej ha varit i härjedalska och i jämtska
avsidesbygder vid den tidpunkt, från vilken skildringen härrör.
Jämte utgångspunkten för resan, Trondhjem, anges endast
det närmaste, visserligen rätt avlägsna målet, Vadstena.
Resenären är venetianaren Piero Quirino, som med resterna av
sin skeppsbrutna besättning en junidag 1432 bröt upp hemåt
från den helige Olofs stad. Färden gick »mot öster» i 53
dagar, under ständig dager. Quirino och hans följe, tolv
personer, förde med sig tre hästar. Dåliga härbärgen mötte dem,
och på flera ställen fanns ej bröd att få. På några ställen
malde folket bark till mjöl, som blandades med mjölk och
smör och bakades till små kakor, vilka sattes fram för
främlingarna tillika med mjölk, smör och ost. Till dryck
vankades dessutom ostvatten eller vasslan av sur mjölk. Senare
träffade de bättre härbärgen med rikare förplägnad, men
överallt var välviljan densamma. I konungariket Norge voro
boplatserna få och spridda. Ofta kommo de resande till
härbärget, när folket lagt sig att sova, fastän solen ännu sken.
Vägvisaren, som kände landets skick, öppnade utan vidare
dörren; mat fanns framsatt på bordet; skinndynor, stoppade
med skönt dun, lågo redo att användas som bolster. Allt
stod öppet och fritt tillgängligt; ofta krävdes ej betalning.
Där vägen gick fram, reste sig förskräckliga berg med stora
mängder av djur, som sågo ut som råbockar, med snövita
fåglar, stora som järpar, med rapphöns och fasaner, stora
som gäss. Falkar, hökar och andra fåglar voro alla vita på
grund av den rysansvärda kölden i landet! Skildringen störes
av några sydländska överdrifter, och den skiljer ej närmare
på de landsändar som passerades, men den ger dock en rätt
god föreställning om de villkor, som vid denna tid stodo
färdemän till buds i gränsbygderna mellan Sverige och Norge.
Flertalet pilgrimer, som på sin färd upp till sankt Olof
valde att vandra eller rida genom Härjedalen, följde Ljusnans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
