- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1931. Härjedalen /
82

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pilgrimsvägar i Härjedalen av Nils Ahnlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bäck i krok, och vattnet faller kringom berget i Norge.
Därigenom går ordinarie vägen till Norge». I passet förenas
Herrdal—Norgesvägen, som vi nu följt, med den gamla
Jämt—Norgesvägen. Biskopsån och Biskopssjöarna, ej långt från
Skarvdörren, ge här en ny erinran om medeltida kulturhistoria.
Biskopsstugan är uppförd i våra dagar, men även i äldre
tid har här funnits ett härbärge. Vägen från och till Jämtland
är i fjälltrakten lättare att följa, då den alltjämt är i bruk.
En hänvisning till kartan å sid. 65 torde här i huvudsak
vara tillfyllest. I övrigt må den intresserade hänvisas till
den gamle härnösandslektorn Fale Burmans arbete om Jämtlands
vägar, som i ämnet meddelar åtskilliga upplysningar.

Olaus Magnus, som sommaren 1518 från norrlandskusten
anträdde en färd till Norge, berättar i sin Historia om de
nordiska folken, att han tagit sig fram på »bergvandrarnas
stig» med berget Scars på höger hand och Sula i söder. Då
man identifierat Scars med Åreskutan och Sula med
Syltoppen, har man förmodat, att hans resa gått genom
Skurdalsporten i Jämtland. Så alldeles säkert är väl dock ej, att
väderstrecken angivits riktigt, och i varje fall visar Scars en
förvillande likhet med Skarsfjället. Har Olaus Magnus färdats
Herrdal—Norgesvägen, så har han inom synhåll haft såväl
detta fjäll som Sylarna. Oavsett denna möjlighet förtjänar
här anföras, vad han berättar om vägmärkena i fjälltrakterna.
För att hjälpa de vägfarande hade man på norska
sidan låtit längs vägen uppresa höga stöder av sten och nitat
fast dem med bly och järn. De ansågos av somliga vara
jättar eller fiender till kyrkan, vilka genom den helige konung
Olofs böner förvandlats till sten. Man ser ånyo, hur allt
behärskas av olofslegenden.

Åtskilliga medeltidsminnen ha i det föregående skymtat
förbi i ortstraditionens form. Andra vore att tillägga, men
det är nödvändigt att träffa ett urval. Det är icke utan vidare
givet, att alla dessa traditioner ha sitt ursprung i katolsk tid.
I flera fall har bevisligen folketymologien drivit sitt
nyckfulla spel. När det om Lofsdalen uppges, att stället fått sitt
namn därav, att pilgrimerna vid ankomsten lovade Gud, kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:27:27 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1931/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free