Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Härjedalens fäbodmarker. Efter iakttagelser och intryck sommaren 1930 av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinterfodret måste insamlas från strödda, ofta över milsvida sträckor
kringspridda slåttermarker. I fjälltrakterna, där säden
ej mognar, användas även lindorna kring byarna till
foderproduktion, men i skogslandet sparades de små åkrar, som
man mäktade röja och gödsla, åt säden. De väldiga vidder,
som ej kunde betas eller slås, tedde sig ur boskapsskötselns
synpunkt som likgiltiga eller nära nog odugliga. Ej minst
gällde detta de torra tallhedar eller andra örtfattiga skogar,
som nu representera miljonvärden och skänkt ett förut okänt
välstånd åt skogsbältet.
Man får dock ej av kontrasten mellan förr och nu låta
förleda sig att tänka alltför ogynnsamt om existensvillkoren
i gamla tiders skogs- och fjällbygder jämförda med andra
trakter vid samma tid. Den alltid otillräckliga sädesodlingen
var, där den var möjlig, liksom fisket och jakten blott
en hjälpnäring, som underlättade vistelsen i betes- och
slåttermarkernas närhet. Och dessa ägde, trots nackdelen av deras
spridda belägenhet, ett förhöjt värde på grund av fodertillgångens
otillräcklighet i de sydligare, fullständigare uppodlade
landskapen.
De sista tjänstetimmarnas bråda jäkt jagar alltjämt genom
nerver och hjärna. I våra öron ljuda ännu tågets dunk och
motorns surr. Men framför oss ligger — så oförmedlat når
man numera mitt upp i skogs- och fjällandet — en tavla av
djupaste ro i sommarnattens ljusdunkel. Det är Nordsäterns
fäbodvall en dryg halvmil norr om Härjedalens Storsjö. I
skogen, där granen ännu blandar sig med den snart segrande
björken, har den gröna »slätten» just öppnat sig. Tvärsigenom
den skär den öringsrika fjällbäcken med sitt klara, kalla
vatten. På båda sidor ligga bodarna. Det är som en hel by,
dock ej sammanbyggd med tätt gyttrade hus som så ofta till
exempel i Dalarna. Var bod är ett helt för sig, med stuga
och alla uthus omgivna av sin rymliga, gärdesgårdshägnade
vall. Men vall har lagt sig intill vall, bibehållande något av
grannskapets trevnad och stöd från hembyn. Man kan räkna
omkring 10 särskilda bodar. Från hässjorna, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
